# ID: svediakorp-gov469212
# author: Jean-Claude Martinez (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 470
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Den 13 september 2005 gav EG-domstolen gemenskapslagstiftaren möjlighet att vidta rättsliga åtgärder för att säkerställa effektiviteten av de bestämmelser som domstolen har fastställt.
Alla – åtminstone i Wien – förstod att detta skulle betyda att domstolen hade vänt ut och in på subsidiaritetsprincipen som om den hade varit en strumpa för att slå fast att när det gäller gemenskapslagstiftningen var det inte någon mening med att medlemsstaterna säkerställde att den följdes, eftersom kommissionen i Bryssel kunde göra detta helt på egen hand.
Kommissionen ryckte uppenbarligen gärna ut och hjälpte till: även om denna nya behörighet på straffrättens område endast gäller miljön konstateras det i ett kommissionsmeddelande från november 2005 att denna behörighet ska användas i större utsträckning och även omfatta andra områden, däribland de fyra friheterna, den gemensamma jordbrukspolitiken och fiske.
Jean-Marie Cavada, vår föredragande, utvidgar denna behörighet även till diskriminerande behandling, vilket kan omfatta all mänsklig verksamhet, samt skyddet av unionens ekonomiska intressen.
Det är här som man kan se att den femtioelfte styrkedemonstrationen från domarna i Luxemburg utgör en risk.
Den 6 april 2006, alltså för knappt två månader sedan, beordrade Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt Franco Frattini – alltså kommissionen – att betala skadestånd och ränta till en tjänsteman på grund av en allvarlig och uppenbar överträdelse av kravet på opartiskhet.
Överträdelse av vem?
Av OLAF, det vill säga bedrägeribekämpningsbyrån, som delvis står under kommissionens kontroll.
Att på det här viset ge kommissionen behörighet på straffrättens område – när samtidigt revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 1 från 2005 har konstaterat att respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna inte kan garanteras för de personer som är föremål för undersökning – innebär att man i Berlaymont löper risken att skapa ett litet centrum där människors fri- och rättigheter kränks, som ett slags lagstadgat mini-Guantánamo.
Jean-Marie Cavada, föredragande för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, är också medveten om problemet eftersom han uppmanar till att domen ska tillämpas med försiktighet och han hade kanske kunnat tillägga: utifrån befintlig rättspraxis, lagens försiktighet, särskilt utifrån den lagstiftning som fastställs i fördragen, som innebär att befogenheterna under tredje pelaren inte får överföras till den första pelaren.
Sedan 1962 och dess dom i målet Costa mot ENEL har domstolen oförsiktigt nog och fortlöpande genomfört en federal statskupp.
Som den store brittiske rättslige experten Dicey har sagt: domare måste vara lejon, men de ska vara lejon under tronen, och vara försiktiga så att de inte kontrollerar eller motsätter sig några delar av suveräniteten.
Till straffrätten hör också att kunna sätta någon i fängelse.
Det är ingen struntsak.
