# ID: svediakorp-gov469207
# author: Franco Frattini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 502
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Även jag vill tacka föredraganden Giuseppe Gargani, hans ersättare i kväll Klaus-Heiner Lehne och Jean-Marie Cavada, för det gemensamma arbete som utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för rättsliga frågor utfört i denna viktiga fråga.
En av beslutets förtjänster, som är ett erkännande av det värde som gemenskapen tillför, är den centrala roll som Europaparlamentet kommer att kunna spela i viktiga frågor i enlighet med medbeslutandeförfarandet, till exempel när det gäller tillämpningen av straffrättsliga påföljder.
Som ni vet antog kommissionen ett meddelande om denna fråga i november förra året.
Vi anser att räckvidden av detta beslut sträcker sig längre än till den enskilda frågan om miljöskydd.
Jag menar att detta i själva verket är en mer omfattande fråga och jag instämmer i stort med innehållet i Garganibetänkandet.
Jag måste säga att kommissionen har ett aningen mer ambitiöst synsätt på vissa områden och gällande vissa aspekter.
I betänkandet står det till exempel specifikt att lagstiftaren måste avgränsa tillämpningen av straffrättsliga påföljder till fall där skyddet av medborgerliga fri- och rättigheter eller skyddet av ekonomiska intressen står på spel.
Självklart är detta ytterst viktiga intressen som måste skyddas.
Men vi anser ändå att det skulle vara möjligt att gå lite längre, även om domstolens beslut medför begränsningar för tillämpningen av straffrättsliga påföljder på EU-nivå och även om jag anser att sådana begränsningar är nödvändiga.
Som Klaus-Heiner Lehne just sa behöver vi överväga en straffrättslig påföljd på EU-nivå när detta verkligen är ofrånkomligt för att gemenskapsrätten ska få verkan, dock med respekt för principen om behovet av en straffrättslig påföljd och proportionalitetsprincipen.
Samtidigt anser jag att en ovillkorlig begränsning av möjliga områden skulle vara farligt och inskränka EG-domstolens beslut.
Vi har lagt fram ett förslag till direktiv om straffrättsliga påföljder i kampen mot förfalskning.
Ni känner till vilken fara förfalskning innebär för näringslivet i de europeiska länderna och för konsumenternas hälsa, förutom att det leder till utnyttjande av barnarbete för framställning av falska produkter.
Hur kan någon mot bakgrund av detta hävda att påföljder på EU-nivå inte behövs på det här området?
Detta är bara ett exempel, och just därför stöder jag idén som Martine Roure och Jean-Marie Cavada framförde i sina ändringsförslag, det vill säga att föredragandens antagna upplägg blir långt mycket mer ambitiöst.
Avslutningsvis vill jag uttrycka min uppriktiga tacksamhet, eftersom jag såg att betänkandet återger principen om ” övergångsklausulen ” – det vill säga möjligheten att övergå från enhällighetsprincipen inom den tredje pelaren till ett förfarande för medbeslutande och omröstningar med kvalificerad majoritet, med andra ord ett gemenskapsförfarande inom den första pelaren – på området samarbete inom straffrätten och samarbete i polis- och säkerhetsfrågor.
Detta är något som kommissionen redan har sagt sig hoppas på, och det är ett positivt tecken att detta upprepas även i Garganibetänkandet.
