# ID: svediakorp-gov469198
# author: Neelie Kroes, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 676
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Kommissionen fäster stor vikt vid religionsfrihet, trosfrihet och yttrandefrihet i sin dialog med tredjeländer.
Tanke-, samvets-, religions- och trosfrihet är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna och är därför med i ett antal internationella instrument, inklusive den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.
Dessutom står det tydligt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna att var och en har rätt till tanke-, samvets- och religionsfrihet och att kulturell, religiös och språklig mångfald bör respekteras.
Respekten för de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstaten bekräftas i Cotonou-avtalet som undertecknats av AVS-länderna och gemenskapen och dess medlemsstater.
I artikel 8 anges de ämnen som de regelbundna politiska dialogerna bör kretsa kring, med särskild hänvisning till etisk och religiös diskriminering samt rasdiskriminering.
Nigeria har ingen statsreligion.
År 1999 tog konstitutionen tanke-, samvets- och religionsfrihet med i beräkningen och den federala regeringen respekterar i allmänhet dessa friheter.
Konstitutionen förbjuder också delstatsregeringar och lokala regeringar att anta en officiell religion.
Delstatsguvernörer har dock stor självbestämmanderätt och det påstås att islam faktiskt har antagits som religion i flera delstater i norr.
Nigerias återgång till demokrati 1999 har inneburit en förbättring av situationen för de mänskliga rättigheterna, men återgången har också inneburit ökade spänningar och våldsamma konflikter, som för närvarande är de svåraste utmaningarna för det nya demokratiska Nigeria.
I denna komplicerade och instabila situation har kommissionen försökt identifiera de vanligaste konfliktorsakerna i syfte att hjälpa till med att tackla och förebygga dem.
Konflikter och våld har historiskt sett kännetecknat relationerna mellan muslimer och kristna, särskilt i de centrala delstaterna där samhällen med olika religioner är lika många.
Det går i allmänhet inte att systematiskt slå fast att muslimer eller kristna är angripare eller offer, eftersom de historiskt sett har varit båda.
Det är dock uppenbart att konflikter alltid innefattar extremt fattiga människor och att religiösa konflikter ofta sätts i gång av andra orsaker, inklusive konflikter mellan traditionella härskare, strider om land och resurser bland samhällena, politiska närkamper och spänningar mellan delstatregeringar och federala regeringar.
Betydelsen av spänningarna mellan infödingar och icke-infödingar är ytterst viktig för att förstå den vanliga orsaken till konflikter i Nigeria.
I Human Rights Watch nyligen utgivna rapport ” They do not own this place ” klandras den federala regeringens politik för att diskriminera icke-infödingar, som definieras som människor som hur länge de än har bott i ett område inte kan spåra sitt ursprung till de etniska och geneologiska rötter som ursprungsinvånarna i området har.
I ett land med mer än 250 etniska grupper har dessa diskriminerande metoder, som sprids på delstatliga och lokala regeringsnivåer, degraderat miljontals nigerianer till andra klassens medborgare, ökat fattigdomen och skapat förutsättningar för våld grupper emellan.
Enligt fader George Ehusani, generalsekreterare för Katolska sekretariatet i Nigeria, intervjuad av Human Rights Watch, ” har fattigdomen i Nigeria antagit krigets moraliska karaktär och det återspeglas i mycket av det etniska våldet i landet ”.
Kommissionen och EU-medlemsstaterna för regelbundna samtal i Nigeria för att främja respekten för de mänskliga rättigheterna, för de grundläggande friheterna och för rättsstaten bland samhällena, de religiösa och etniska grupperna samt de statliga och federala myndigheterna.
Sedan den första krisen i Nigerdeltat uppkom i november 2004 har EU: s uppdragschefer regelbundet besökt olika områden: Nigerdeltat, vissa nordliga delstater och vissa delstater i mittbältet.
Eftersom ett av fokusområdena för EU: s utvecklingssamarbete med Nigeria är att stödja och främja ett sunt styrelseskick på federal och delstatlig nivå har kommissionen även åtagit sig att finansiera gemenskapsprojekt i Nigerdeltat och ska precis godkänna ett projekt för att stödja icke-statliga aktörer.
Dessutom har man ur EU: s budgetposter i åratal finansierat projekt för att främja demokrati och mänskliga rättigheter.
