# ID: svediakorp-gov469135
# author: Hans Winkler, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 350
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag ser att tiden nästan har hunnit ikapp oss, men jag ska fatta mig kort.
Jag befinner mig i själva verket i den mycket lyckosamma ställningen att i slutet av denna mycket intressanta debatt kunna säga att även om jag inte instämmer i allt som har sagts så håller jag med om en mycket stor del, och det är i stort också rådets ståndpunkt.
Jag är tacksam gentemot Camiel Eurlings och Jan Marinus Wiersma, och Elmar Brok sa också många saker som slog mig som mycket avgörande och viktiga, särskilt när det gäller frågan om partnerskapet kring internationella frågor.
Frågan om Iran nämndes, och det är också viktigt att vi kommer ihåg, vilket Tunne Kelam och Georgs Andrejevs påminde oss om, det självklara faktum att Ryssland måste fullgöra sina skyldigheter gentemot Europarådet, där Ryssland innehar ordförandeskapet.
Vi känner alla till fallet Ilaşcu och vi förväntar oss att det görs fler framsteg i fallet i Europarådet, särskilt under Rysslands ordförandeskap.
Jag kan inte annat än instämma med den senaste talaren när han säger att det när allt kommer omkring krävs en pragmatisk strategi kännetecknad av partnerskap, men partnerskapet får inte innebära att vi överger våra principer.
Det säger sig självt att frågor om de mänskliga rättigheterna måste tas upp, och det på ett enkelt och rättframt språk.
Men detta måste göras med ett mål i sikte.
Och det målet kan inte vara att åstadkomma ett sammanbrott i förbindelserna, utan att nå något otvetydigt och positivt i form av ökad ömsesidig förståelse av vad mänskliga rättigheter innebär.
Detta är vad rådet arbetar för, detta är vad kommissionen strävar efter.
Det gläder mig att i slutet av denna debatt kunna konstatera att parlamentet också står bakom detta mål.
Jag tror därför att vi kommer att kunna göra partnerskapet med Ryssland till något mycket positivt om vi arbetar tillsammans, inte minst för vår egen del.
