# ID: svediakorp-gov469110
# author: Hans Winkler, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 447
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Som flera talare har påpekat är Tunisien en partner till oss, och jag anser att det är viktigt att vi behandlar landet som en sådan, utan att bortse från alla de svårigheter som finns i detta sammanhang.
Ni har även påpekat att detta är ett land som tjänar som förebild för andra, att det spelar en viktig roll i partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet och att vår strävan efter en dialog mellan religioner och civilisationer gör det viktigt att vi fortsätter att tala med ett sekulärt och måttfullt islamiskt land.
Av den anledningen anser jag att de politiska och diplomatiska åtgärder som vi väljer när vi tar upp kränkningar av de mänskliga rättigheterna – och ingen kan förneka att situationen för de mänskliga rättigheterna i Tunisien är otillfredsställande – måste vara proportionerliga, och det innebär att vi bör försöka agera på ett sätt som ger resultat samtidigt som vi också – och på den punkten kan jag inte annat än hålla med Simon Busuttil – upprätthåller vår egen trovärdighet genom en konsekvent, sammanhållen och tydlig människorättspolitik.
Catherine Trautmann lade särskild vikt vid samarbetet på det rättsliga området, och detta ser även jag som särskilt viktigt.
Eftersom jag själv är jurist, och har utövat mitt yrke i många år, kan jag inte annat än stödja den uppfattningen, eftersom ett oberoende och funktionsdugligt rättssystem är av avgörande betydelse för en fungerande demokrati.
Jag anser därför att vi och kommissionen måste stödja och bemöda oss om dessa projekt och arbeta med Tunisien i riktning mot ett oberoende och fungerande rättssystem.
Flera talare sa också att ingenting har gjorts angående kravet på ett skyndsamt möte med associeringsrådet.
Jag kan kanske påminna om att ett inkallande av ett möte med associeringsrådet kräver medgivande från båda parter, men detta associeringsråd kommer nu att samlas i juli, och då råder det ingen tvekan om att vi kommer att använda detta tillfälle till att uttrycka vår oro, våra bekymmer och våra förväntningar.
Jag anser alltså att vi måste fortsätta att hävda vår politik, som på ett mycket konsekvent sätt syftar till att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i Tunisien, och jag tror att vi här är på rätt spår.
Som jag faktiskt framhöll i min inledning har en del framsteg gjorts och jag är övertygad om att mer kan åstadkommas.
Ni kan vara säkra på att rådet och, det är jag övertygad om, även kommissionen kommer att hålla en konsekvent linje i denna fråga.
