# ID: svediakorp-gov469107
# author: Paul Marie Coûteaux, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 312
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Tyvärr har jag lite tid, men några av mina föregångare har fått vissa favörer och jag kräver samma behandling.
Min grupp vill påpeka att tvärtemot vad många ledamöter i parlamentet är så förtjusta i att tro finns det ingen enhällig önskan att ta strid på människorättsområdet med Tunisien, ett vänskapligt land om något.
Detta var för övrigt andan i det tal som hölls av min förträfflige kollega, Simon Busuttil, och som jag stöder.
För det första anser många att de interna striderna inom förbundet för mänskliga rättigheter – som, får jag tillägga, är svårbegripliga tunisiska dispyter – inte ska avgöras av Europaparlamentet.
Det är inte vår uppgift.
För det andra är många av oss förtjusta över att se att ett sydligt land gör så goda framsteg på vägen mot utveckling och att det har gjort det i många år nu och att det till slut kan bli ett genuint utvecklat land och som sådant tjäna som exempel för hela arabvärlden och kanske rentav för hela Afrika.
Vår beundran för Tunisien är desto djupare, eftersom dess regering som vi vet är i stånd att hålla de ständigt återkommande och ständigt hotande vågorna av fundamentalism i schack.
Många av oss är också förvånade över att en del ledamöter är så besatta av detta land att de ägnar huvuddelen av sin mandattid till att med alla möjliga medel ösa smädelser över det.
Detta är minst sagt märkligt.
Slutligen är det många som förundras över att man ständigt tar sin tillflykt till principen om dubbla normer.
Vi är väldigt noga med de mänskliga rättigheterna i vissa länder, särskilt när de undgår inflytande från Förenta staterna och den engelsktalande världen, men vi är mycket mindre noga med andra länder, däribland medlemsstaterna.
