# ID: svediakorp-gov469105
# author: Hélène Flautre, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 482
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Dagens debatt är en upprepning av den debatt som hölls för exakt sex månader sedan, den 13 december 2005.
Ordförandeskapet avslutade då sitt tal på samma sätt som dagens tal.
Jag citerar: ” Det är nu dags för oss att se fram emot de tunisiska myndigheternas genomförande av de åtaganden som president Zine El Abidine Ben Ali har gjort.
Genomförandet av dessa åtaganden kommer att bli en avgörande faktor för utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Tunisien. ”
Sedan dess har åtgärder förvisso vidtagits av EU, men dessa åtgärder har tydligt visat sin begränsning.
Utposteringen av tunisiska poliser och deras våldsamma uppträdande – som jag med egna ögon har bevittnat – gjorde att det tunisiska förbundet för mänskliga rättigheters kongress inte kunde hållas i slutet av maj, men inte, herr Busuttil, på grund av ett rättsligt avgörande, eftersom talan hade förts mot LTDH vid 32 tillfällen.
Detta handlar klart och tydligt om rättsliga trakasserier.
De medel som har tilldelats organisationerna är fortfarande frusna.
Ett stort antal frivilligorganisationer och politiska partier förvägras fortfarande rätten att existera.
Rättsväsendet undertrycks fortfarande.
Mohammad Abou sitter fortfarande i fängelse och de trakasserier som riktas inte bara mot honom utan även mot hans fru äger rum dagligen.
Ni har tillkännagett för oss, herr Winkler, att ett associeringsutskott kommer att sammanträda i juli.
Är detta svaret på den formella begäran som Europaparlamentet ställde i december om att associeringsutskottet skulle hålla ett brådskande sammanträde i syfte att undersöka den prioriterade frågan om mänskliga rättigheter i Tunisien?
Då detta är fallet är det fullt logiskt att de tunisiska myndigheternas känsla av att kunna agera utan att EU ingriper blir starkare.
Jag vänder mig än en gång till er, herr Winkler: Hur kan man rättfärdiga att det österrikiska ombudet inte ens såg någon mening i att resa till kongressen och att han tydligen gjorde allt i sin makt för att hindra EU: s agerande på plats?
Endast två medlemsstater var närvarande vid LTDH: s kongress.
Slutligen måste jag framhålla det så kallade reform- och rättviseprojektet.
De tunisiska myndigheterna har just lyckats anta ett projekt som ligger till grund för ett utbildningsinstitut för jurister i strid mot advokatsamfundets enhälliga styrelse.
De tunisiska myndigheterna vägrar till denna dag fortfarande att godkänna ett besök av FN: s särskilde rapportör om domares och advokaters oberoende samtidigt som domarnas organisation helt enkelt har upplösts och ersatts.
Hur kan vi under dessa omständigheter tro att de tunisiska myndigheterna har den ringaste avsikt att garantera rättsväsendets oberoende?
Herr kommissionsledamot!
Jag anser att vi måste upphäva hela detta projekt för att revidera det och att vi måste göra genomförandet av projektet och utbetalningen av EU-medel avhängigt av särskilda villkor.
