# ID: svediakorp-gov469104
# author: Catherine Trautmann, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 346
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi är nu inne på den tredje resolution om mänskliga rättigheter i Tunisien som vi föreslår att Europaparlamentet ska anta.
Eftersom kommissionen och rådet har gått på samma linje som vi vid våra sammanträden i september och december förra året hade vi rätt att hoppas att Tunisien skulle respektera sina åtaganden med EU.
Inget sådant inträffade, vilket förbudet mot att hålla det tunisiska människorättsförbundets kongress och de nyligen inträffade kraftfulla ingripandena mot människorättsaktivister och jurister visar.
Lika allvarligt är det sätt på vilket avtalet med EU om rättsväsendets reform missbrukas.
Detta avtal, som undertecknades i december 2005, var avsett att markera verkliga framsteg för respekten för mänskliga rättigheter i detta land och framför allt att garantera rättsväsendets reellt oberoende ställning.
Den enda åtgärd som vidtogs i samband med associeringsavtalet har därför skadats genom att den lag som ligger till grund för juristernas utbildningsinstitut infördes utan att juristernas uppfattning efterfrågades och att institutet helt och hållet är underställt den verkställande myndigheten.
Det är inte bara så, att Tunisien inte har fullgjort sina åtaganden, utan vi har inte heller sett några av de förväntade framstegen.
Tvärtom speglar de senaste händelserna en försämring av situationen och de har blivit ett slags provokation mot EU med tanke på att respekten för de mänskliga rättigheterna är grundläggande för partnerskapet mellan EU och Tunisien.
Det är därför inte meningsfullt att begränsa sig till ord och förhoppningar.
Vad vi väntar oss av kommissionen och rådet är handlingar, eftersom dialogens pedagogik inte tycks vara tillräcklig.
Vi kräver därför att ett associeringsråd snabbt ska sammankallas, att det tunisiska människorättsförbundets kongress ska hållas utan inskränkningar, att de medel som har öronmärkts för det civila samhället ska släppas fria och att hotelser och trakasserier ska upphöra.
Dessutom kräver vi att de åtgärder som anses lämpliga när våra resolutioner antas ska åtföljas av en exakt och bestämd tidsram så att ingen kan vara omedveten om de ömsesidiga åtaganden som förenar EU och Tunisien.
