# ID: svediakorp-gov469103
# author: Simon Busuttil, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: MT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 494
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Tunisien är ett av våra partnerländer i Barcelonaprocessen, och därför borde det finnas intresse från båda sidor och inte bara från vår sida att se till att de åtaganden som gjorts i denna process iakttas, däribland de som har med respekten för de mänskliga rättigheterna att göra.
Ändå måste vi, herr talman, vara försiktiga och inte dra några förhastade slutsatser.
Detta är tredje gången på omkring sex månader som parlamentet diskuterar resolutionen om mänskliga rättigheter i Tunisien.
Detta står inte i samklang med vad vi säger och inte heller med vad vi inte säger om andra länder inklusive några av våra partnerländer vid Medelhavet där situationen för de mänskliga rättigheterna med säkerhet inte är bättre än i Tunisien.
För att vara tydlig vill jag säga att jag anser att Tunisien behöver göra en hel del ytterligare på detta område.
För vår del måste vi emellertid också sända ett budskap till Tunisien, som är rättvist, välavvägt och konsekvent, och som behandlar alla länder på samma sätt.
När allt kommer omkring talar vi om ett land som redan har gjort vissa framsteg, som Hans Winkler nämnde i sitt anförande.
Vi talar om ett land som just har blivit invalt i FN: s råd för mänskliga rättigheter.
Detta är ett land som också just har tagit över ordförandeskapet i den parlamentariska församlingen för Europa – Medelhavsområdet.
Herr talman!
Jag vet inte hur konsekventa vi är när vi kräver att det tunisiska förbundet för mänskliga rättigheters kongress ska hållas, då vi samtidigt vet att det finns ett utslag från en tunisisk domstol med innebörden att denna kongress inte får äga rum.
Väntar vi oss att detta rättsliga avgörande ska trotsas eller nonchaleras?
Vore det då inte bättre att kräva en dialog mellan alla inblandade parter än att vara fördömande?
Vore det inte bättre att även be de tunisiska myndigheterna att delta för att finna en lösning?
Det är utan tvivel viktigt att denna kongress äger rum, men vi vet att det finns ett förbud grundat på ett rättsligt avgörande och vi behöver alla parters deltagande för att häva detta dödläge.
Även när det gäller den lag om ett högre institut för juristutbildning som just har antagits kan man undra vad vi faktiskt säger?
Säger vi att ett brott mot de mänskliga rättigheterna har begåtts, eftersom inga överläggningar ägde rum om denna lag innan den antogs?
För om vi säger det måste vi medge att det finns ett stort antal medlemsländer även inom EU som också bryter mot de mänskliga rättigheterna på grund av uteblivna överläggningar.
Avslutningsvis upprepar jag, herr talman, att jag vill se ett Tunisien som i mycket högre grad garanterar de mänskliga rättigheterna, men jag vill också se att vi sänder detta budskap på ett konstruktivt sätt.
