# ID: svediakorp-gov469097
# author: Markos Kyprianou, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,176
# sentences: 58
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka ledamöterna för en väldigt intressant debatt.
Det har än en gång bekräftats att vi har samma synsätt och är överens i denna fråga.
Nästan alla aspekter i beredskapsplanerna är allmänt omfattande.
Det innebär att när vi förbereder oss för en eventuell influensapandemi förbereder vi oss inte bara för en eventuell fågelinfluensa, utan för alla influensapandemier, och när det kommer till kritan, för alla sjukdomshot.
Eftersom de flesta är allmänt omfattande kan de användas vid alla sjukdomshot och är därför en god och inte bortkastad investering för medlemsstaterna och gemenskapen.
Vi bör alla be om att de är bortkastade, att vi inte får en hälsokris och att vi faktiskt aldrig behöver använda dem, men det är likväl en bra beredskapsinvestering, både för naturliga pandemier och för bioterrorism.
Vi är mycket bättre förberedda än i fjol eller året dessförinnan.
Vi har ännu inte nått målet och vi kan egentligen aldrig säga att vi har gjort det.
Det är ett fortgående arbete och det finns alltid utrymme för förbättring, alltid ett behov att göra mer.
Vi har kommit långt, men har fortfarande mycket att göra.
Vi vet fortfarande inte särskilt mycket om detta specifika virus.
Det är därför vi har investerat så mycket i forskningen om det specifika fågelinfluensaviruset och om hur det uppför sig.
Vi har viss statistik, men med tanke på områdena där viruset vanligtvis uppträder och att det är endemiskt är inte rapporteringen och kontrollen lika effektiv som i andra områden.
Vi saknar fortfarande uppgifter och kommer därför att undersöka det här.
Jag tänker inte gå in på djurhälsofrågan, eftersom vi nyligen diskuterade detta här i parlamentet.
Men den grundläggande inställningen i EU, liksom i världssamfundet, är att se till att fågelinfluensan fortsätter att vara en djursjukdom.
För att lyckas med det måste vi få bukt med den och hantera den effektivt på djurnivå.
Samarbete är väldigt viktigt.
Vi hade uppföljningskonferensen till Peking i Wien förra veckan, där man diskuterade praktiska steg för att genomföra och fullborda de löften som gavs redan i Peking.
Det är sant att utvecklingen gick långsamt.
Jag är optimistisk om att saker och ting kommer att ta fart nu.
Alla beslut som behövdes från Europeiska kommissionen för de 100 miljoner euro som utlovats är nu tagna och pengarna kommer att börja användas till de olika initiativen.
Nästa möte blir i Afrika och kommer att behandla regionens problem.
Jag måste påminna er om att Europeiska gemenskapen har lovat avsätta pengar specifikt för den afrikanska kontinenten.
Jag instämmer i att det är väldigt viktigt att alla tjänster är inblandade.
Det är vad vi har gjort i vår specifika plan och det är vad vi uppmuntrar medlemsstaterna att göra i sina egna nationella planer.
Det bör finnas en ledande beredskaps- och responsmyndighet, men alla tjänster i varje medlemsstat och även på gemenskapsnivå borde vara inblandade.
De nationella planernas kompatibilitet är också väldigt viktig och vi har arbetat med det.
Jag håller fullständigt med dem av er som tog upp frågan om att, som exempel, stänga gränserna.
Som EU är uppbyggt kan inte en enskild medlemsstat stänga sina gränser eller ställa in flyg från en viss plats när vi har den inre marknaden och fri rörlighet.
Vi behöver samarbete och koordination.
Vi har redan infört strukturer och mekanismer för att uppnå det på gemenskapsnivå.
Vi har även tagit upp frågan på G8-nivå, på internationell nivå, och föreslagit principen att ingen ska vara först, så att ingen G8-partner skulle stänga sina gränser och ställa in flyg utan att åtminstone samråda med övriga i gruppen.
Jag förstår er tanke om frågan med institutionerna.
Som ni vet har vi arbetat för en kontinuitet för kommissionens tjänster.
Vi har också bett parlamentet att se över den här frågan, och vi kommer att ha ett nära samarbete med parlamentets tjänster för att garantera en kontinuitet inom parlamentet och dess möten och tjänster.
Antivirala läkemedel är sannerligen en omdebatterad fråga.
Antivirala läkemedel är ingen patentlösning, de är inget botemedel, utan de är den första försvarslinjen och det har vi alltid sagt.
Men så länge vi inte har pandemiviruset har vi inget pandemivaccin, viket skulle vara det grundläggande försvaret.
Vi försöker förkorta den tid som krävs för att utveckla en godkänd licens och producera vaccinet, men vi behöver någonting under tiden, och antivirala läkemedel är en lösning.
När det gäller frågan om beredskapslager är det inte bara så att vissa medlemsstater invänder mot principen, utan det finns också en motvilja mot finansieringen av beredskapslagret.
Vi förklarade att det inte ska vara ett substitut för de nationella beredskapslagren.
Tvärtom har vi i vårt förslag lagt in villkoret att en medlemsstat måste bevisa att man verkligen har börjat bygga upp ett eget nationellt beredskapslager.
Det skulle vara en stor lättnad, inte bara för de medlemsstater som fortfarande håller på att bygga upp beredskapslagren, utan även för grannländerna och för Världshälsoorganisationen (WHO).
WHO skulle då inte behöva oroa sig för EU-området, eftersom vi skulle ta hand om oss själva och våra grannar, och WHO kunde fokusera på andra områden som var i större behov av hjälp än vi.
Jag håller fullständigt med Françoise Grossetête, men jag är rädd att det inte var den responsen vi fick.
Jag blev missnöjd, men samtidigt måste vi vara realistiska.
Jag vill inte att den här debatten ska fortsätta och sedan användas som ursäkt för vissa medlemsstater för att inte bygga upp nationella beredskapslager.
Om inte rådet ändrar inställning och, om jag får använda det uttrycket, ” utmanas ” medlemsstaterna av det österrikiska ordförandeskapet att säga att de kan omvärdera sin inställning.
Det är viktigt att betona att medlemsstaterna kommer att behöva bygga upp egna nationella beredskapslager.
Jag håller fullständigt med om att detta är en solidaritetsfråga.
För att vara realistisk: om vi inte kan komma överens om solidaritetsprincipen nu, vad kommer då att hända om en kris uppstår och en medlemsstat måste dela sin medicin med andra medlemsstater, när alla medborgare känner sig hotade?
En av de svagheter som upptäcktes vid övningen i november var medlemsstaternas ovilja att dela med sig av medicinen.
Därför behöver vi skapa solidaritet nu, när vi kan vara mer realistiska i vår inställning än i en krissituation.
Då kan det fungera som vi alla önskar.
Vi kommer likväl att försöka att samordna medlemsstaterna och åtminstone se till att de vidtar alla nödvändiga åtgärder för deras egna medborgares skull och för de europeiska medborgarna i allmänhet.
Jag kommer, som alltid, att underrätta parlamentet om varje steg vi tar.
