# ID: svediakorp-gov469077
# author: Markos Kyprianou, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,072
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill först av allt lyckönska föredraganden till det mycket positiva och konstruktiva arbete han har utfört i och med detta betänkande och naturligtvis även de ledamöter av utskottet som har samarbetat med honom.
Det är med tillfredsställelse och glädje jag talar om betänkandet eftersom det är uppenbart att Europaparlamentet och Europeiska kommissionen hanterar denna allvarliga fråga på samma sätt, med samma inställning och samma tillvägagångssätt.
Jag måste naturligtvis börja med att framhålla att vi talar om en risk för en pandemi, en eventuell pandemi.
Det är inte ett faktum.
Det kan uppstå som ett resultat av fågelinfluensan eller något annat virus, eller så kanske det inte uppstår alls.
Det faktum att det bara är en risk, trots att våra forskare menar att det är en mycket liten risk, gör det emellertid inte försvarbart för oss att inte förbereda oss på ett tillfredsställande, ordentligt, och lämpligt sätt och i så hög utsträckning som möjligt.
Detta är kanske första gången i människans historia som vi har en förvarning om och vissa tecken som tyder på att en sådan pandemi kan uppstå.
Dessa förberedelser måste ske, inte bara på nationell nivå utan även på gemenskapsnivå.
När det gäller betänkandet är jag särskilt nöjd eftersom det mesta som vi där ombes att göra är sådant som vi redan har gjort eller som vi håller på att göra och uppnå.
Naturligtvis anser jag att bidragen från och samarbetet med Europaparlamentet är särskilt viktiga för vår strävan.
Jag hänvisar till exemplet med Solidaritetsfonden, med vars hjälp behoven av vaccin och antivirala läkemedel kan täckas om en pandemi uppstår.
Det är bara lite drygt ett år sedan vi första gången diskuterade denna fråga vid ett plenarsammanträde och jag måste säga att vi har uppnått en hel del sedan dess.
Nu har alla medlemsstater nationella beredskaps- och insatsplaner, vi har en beredskapsplan för gemenskapen, nämligen den vi diskuterar i dag.
Vidare testade vi alla planer vid en simuleringsövning i november förra året och är nu i färd med att förbättra dessa planer utifrån de brister som blev uppenbara vid denna övning.
Det pågår ett mycket nära samarbete med Världshälsoorganisationen.
Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar har fått en ledande roll på det här området och kommer snart att ansvara för systemet för tidig varning.
Jag håller med om att det finns ett behov av kommunikation med och information till medborgarna och vi har redan påbörjat arbetet med detta.
Vi har anordnat möten med de berörda representanterna från hälsoministerierna i medlemsstaterna och med alla de berörda organisationerna om hur vi ska föra ut information till allmänheten vid en eventuell krissituation och nu fortsätter vi med seminarier med medierna, så att vi kan informera dem, hålla dem uppdaterade och utveckla ett samarbete vid en eventuell krissituation.
Vi gör framsteg när det gäller att få fram ett pandemivaccin.
Europeiska läkemedelsmyndigheten sköter samarbetet inom denna sektor, vi samarbetar med industrin, investerar i forskning och försöker påskynda processerna och naturligtvis öka läkemedelsindustrins produktionskapacitet.
När det gäller antivirala läkemedel har vi redan fördubblat produktionskapaciteten jämfört med föregående år och nu är det upp till medlemsstaterna att utnyttja denna kapacitet.
Det faller inom deras behörighetsområde att göra de nödvändiga beställningarna.
I dag har vi en mycket bättre utgångspunkt än vad vi hade förra året, framför allt i den här sektorn.
I slutet av året ska vi kunna säga att totalt 16,5 procent av den europeiska befolkningen täcks.
Detta är emellertid något vilseledande eftersom nivåerna inte är desamma i varje medlemsstat.
Vissa medlemsstater har mer än 25 procents täckning och andra har nästan ingen täckning alls.
Det är därför ytterst viktigt att vi ställer upp de nödvändiga målen och förser dessa stater med antivirala läkemedel.
När det gäller strategin för gemenskapslager, har jag samma uppfattning som utskottet, men jag vill påminna er om att den här frågan ursprungligen togs upp av två medlemsstater, Belgien och Frankrike.
Det var alltså inte kommissionens förslag och det är en fråga som faller inom medlemsstaternas behörighetsområde.
Kommissionen har inte arbetat för att utvidga eller utöka sin behörighet eller sina befogenheter, men vi godkände det här förslaget eftersom vi inser att det är viktigt att det finns en europeisk strategi för gemenskapslager, enligt samma normer som Världshälsoorganisationens beredskapslager.
Medlemsstaterna kommer att omfattas av det tills de har ett nationellt beredskapslager.
Gemenskapslagret skulle även kunna omfatta grannländer och användas strategiskt som en nödåtgärd vid de första förekomsterna av en pandemi för att ge medlemsstaterna en möjlighet att hantera en längre pandemi.
Det finns inget rättsligt underlag för detta på gemenskapsnivå.
För detta skulle det krävas en enhällig överenskommelse mellan medlemsstaterna eftersom de skulle behöva finansiera detta.
I den debatt som hölls i september förra året verkade det dessvärre som om ett mycket litet antal medlemsstater i princip var emot tanken på att skapa ett strategiskt gemenskapslager.
En överväldigande majoritet stödde frågan i princip, men ett mycket stort antal medlemsstater var inte beredda att använda nationella medel för att finansiera detta.
Med tanke på denna inställning hos medlemsstaterna tror jag inte att det finns någon marginal för att fortsätta arbetet med den här frågan.
Det som är viktigt nu är att varje medlemsstat tar sitt ansvar och ställer upp nationella mål och ser till att dessa täcks.
Att fortsätta med en redan utdragen debatt utan någon förhoppning om en överenskommelse inom rimlig tid sänder ut fel budskap och väcker falska förhoppningar, framför allt hos de medlemmar och medlemsstater som har behov av ett beredskapslager i dag.
Därför är det bättre att alla vet var de står och att varje medlemsstat följaktligen tar sitt ansvar.
Som jag nämnde i början faller de flesta av de förberedelseåtgärder som kommer att vidtas inför en pandemi inom medlemsstaternas behörighetsområde.
Europeiska kommissionen kommer emellertid att samordna och vara initiativtagare samt ha en bestämd roll i förberedelserna med övningar, laboratorier och arbetsgrupper, även på ministernivå, men naturligtvis betraktar vi parlamentets bidrag som särskilt viktiga.
Europeiska kommissionen kommer att utnyttja all sin praktiska, tekniska och rättsliga potential för att uppnå högsta möjliga beredskapsnivå inom EU.
