# ID: svediakorp-gov469008
# author: Patrizia Toia (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 489
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
EU måste uppnå en snabbare tillväxttakt och i detta syfte har man siktat in sig på kunskap, vilket innebär forskning, yrkesutbildning, information, utveckling av informations- och kommunikationsteknik och så vidare.
Det kanske mest ambitiösa mål som vi har satt upp är det sjunde ramprogrammet, som i dag representerar det europeiska mervärde som är nödvändigt om vi ska uppnå det resultatet.
Jag ska begränsa mig till att ta upp två aspekter av det.
I detta imponerande program har vi strävat efter att säkerställa en bred tillgång, vilket inte är motsatsen till selektivitet utan snarare en förutsättning för det.
Vi vill att alla delar av forskarvärlden ska kunna delta, och jag syftar inte minst på kvinnliga vetenskapsmän.
Det jag precis har sagt gäller även produktionsenheterna, till att börja med små och medelstora företag, som har ett stort behov av innovation men som kräver särskild uppmärksamhet.
Jag hänvisar till förfarandefrågan: låt oss i detta hänseende uppmana kommissionen att se till att insatserna för att förenkla, underlätta och stödja små och medelstora företag inte går förlorade under genomförandefasen utan snarare ökas.
Den andra aspekten rör forskningen, som har uppenbara och oundvikliga etiska sidor.
Det skulle kräva en grov cynism eller ett strikt vetenskapligt synsätt för att någon skulle kunna bortse från dessa aspekter.
Det är därför helt rätt att erkänna dem och om möjligt hitta lösningar som tar hänsyn till dessa sidor som rör människor och deras värdighet.
Det finns framför allt en viktig fråga som vi är oeniga om i de olika grupperna.
Även i min egen grupp finns det en ståndpunkt om embryonala stamceller, även om det är en minoritet precis som den som jag företräder.
Det är ingen av oss som vill stoppa den vetenskapliga utvecklingen, men många av oss anser att respekten för livet ändå ska vara en riktlinje, även om det inte är avsett som en restriktion, och att det är lämpligt att tillämpa försiktighetsprincipen om det finns vetenskapligt tvivel.
Gemenskapens resurser som tilldelats i detta syfte är redan mycket begränsade.
De skulle vara mer användbara om de koncentrerades till de sektorer där forskning redan har utvecklats och som därmed nu utlovar fördelar för människors hälsa inom en snar framtid, t.ex. användningen av vuxna stamceller och andra alternativ.
Alla andra områden inom forskningsutvecklingen borde överlämnas till de enskilda medlemsstaterna.
Dessa ståndpunkter är genvägar där det också krävs en förmåga att lyssna på och respektera andra.
När ämnen som på ett så intimt sätt påverkar människor och mänskligt liv tas upp i denna kammare, där vi är mer vana vid debatter om ekonomi eller mer konkreta ämnen, tror jag att vi behöver vara lite klokare, lyssna lite mer och föra en dialog.
