# ID: svediakorp-gov468998
# author: Frédérique Ries (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 491
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot!
Jag vill börja med att ansluta mig till dem som har tackat och lyckönskat vår föredragande Jerzy Buzek, och sedan säga hur besviken jag är på denna budget på omkring 54 miljoner euro under en sjuårsperiod.
Vi hade hoppats att den skulle vara ambitiösare, mycket ambitiösare, till nytta för det högkvalitativa EU som vi alla drömmer om.
I detta hänseende är inrättandet av Europeiska forskningsrådet absolut nödvändigt.
Eftersom andra före mig har uppehållit sig länge kring denna fråga, däribland Renato Brunetta, kommer jag inte att gå in på detaljerna nu.
Ett annat känsligt område för EU är energin, samt de olika planer som har utarbetats för att gå vidare från oljeeran med ett paket på 2 385 000 000 euro.
Detta är den budget som återstår för utskottet för industri, forskning och energi, och där prioriteras förnybar energi.
Biobränsle och biomassa utgör en del av lösningen, som också bör inbegripa utbildning för att minska konsumtionen.
Denna europeiska önskan att se bortom den långsiktiga planeringen, samt att gå i riktning mot vetenskaplig frihet för att hjälpa dem som bäst behöver det, går enligt en majoritet i min grupp som en röd tråd genom EU: s stöd till forskning på embryonala stamceller.
Denna forskning måste finansieras på samma sätt som forskning på vuxna stamceller eller stamceller från navelsträngsblod.
Detta är vad som föreslås i ändringsförslag 66.
Den enda egentliga kompromissen från utskottet för industri, forskning och energi, som stöds av Philippe Busquin, Cristina Gutiérrez-Cortines, Pia Elda Locatelli och en hel rad andra talare före mig, såväl som av mig själv och en stor del av min grupp, gäller faran med en tidsfrist för stödberättigade linjer, för det skulle – som kommissionsledamoten påminde oss om – slå ner som en bomb bland de europeiska forskarna.
Det är denna valfrihet jag försvarar, valet att kunna bota den som står inför döden, och det hopp som forskningen på embryon kan ge åt de patienter som lider av någon av de 6 000 sällsynta sjukdomarna.
Allt emellanåt behöver vi uttrycka oss i klartext.
Det vi talar om här, det vi bryr oss om är forskning och medkänsla, inte fantasier om kloning ur ” Du sköna nya värld ”, vilket är det intryck man ibland får.
Mer än 70 procent av EU: s medborgare uppmanar oss – uppmanar er, herr kommissionsledamot – att inte stå i vägen för ett sådant lovande forskningsområde.
Den siffran kommer från 2005 års Eurobarometer, och jag instämmer med Jorgo Chatzimarkakis när det gäller oförmågan att publicera siffrorna från 2006, vilket jag vet inte är ert ansvar.
Vad är det ordförandeskapet väntar på innan det kan ge tillstånd att publicera dessa siffror?
