# ID: svediakorp-gov468996
# author: Renato Brunetta (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 467
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Det sjunde ramprogrammet är en produkt av ett EU som tyvärr är på tillbakagång, trots tillhandahållandet av 50 524 miljoner euro under sju års tid.
Om vi summerar motsvarar detta belopp i genomsnitt 7 217 miljoner euro per år, vilket i mitt hemland motsvarar en halv procentenhet av BNP, i Frankrike en ännu mindre procentenhet, i Förenade kungariket ännu mindre, och i Tyskland en fjärdedels procentenhet av BNP.
EU är kraftlöst.
Den enda kompromiss som har kunnat nås om budgetramen för perioden 2007 – 2013 är alltför begränsad för Europaparlamentet, kommissionen och även för EU: s forskning.
Som en rest av det EU som fortfarande är desorienterat efter misslyckandet med att ratificera konstitutionsfördraget återspeglar den fleråriga budgetöverenskommelsen svårigheterna med en innehållslös ekonomisk cykel.
Därför har vi inte kunnat fördubbla våra ekonomiska åtaganden för den europeiska forskningens närmaste framtid, vilket vi hade hoppats på, med all respekt för Lissabonmålen.
Detta ramprogram, det första sedan EU fick 25 medlemsstater, återspeglar beslutet att i huvudsak bevara kontinuiteten i det tidigare ramprogrammet.
Här erkänns den betydelse som man i det senaste programmet fäste vid forskningssamarbete, vilket är ett tecken på ett europeiskt mervärde; man tar hänsyn till de små och medelstora företagen genom att underlätta överföringen av forskningsuppgifter via tekniska plattformar, och man är sparsam med budgeten för administrativa kostnader.
Programmet är emellertid också avsett att införa nyheter, t.ex. genom inrättandet av Europeiska forskningsrådet, ett nytt instrument som ska göra sig gällande genom förmågan att sammanföra EU: s forskning, samt fungera som ett centrum för excellens.
Det föreligger en del tvivel när det gäller behovet av att inrätta detta nya organ, som förvisso inte bör ignoreras.
Dessa tvivel kvarstår ännu efter debatten om Europeiska forskningsrådets oberoende och självbestämmanderätt, men tvivlen kan komma att försvinna beroende på de insatser och resultat som forskningsrådet lyckas uppnå.
Jag önskar dem därför all framgång i arbetet.
Vi ska eftertryckligen se till att Europeiska forskningsrådet inte blir ännu en skådeplats för den europeiska byråkratin.
Våra barn skulle inte förlåta oss om det blev det.
Det är bara en fråga som fortfarande är oklar, och mer än något annat skakar den om våra samveten på olika sätt: frågan om etik.
Det finns inte nedtecknat att Europeiska unionen vill finansiera mänsklig kloning.
EU har i stället friheten att finansiera projekt som med framgång går igenom en dualistisk utvärdering av innehållet i varje enskilt projekt, på grundval av den nationella lagstiftning som för närvarande är i kraft.
Jag anser att det är en bra kompromiss som alla kan godta.
