# ID: svediakorp-gov468971
# author: Marilisa Xenogiannakopoulou (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 333
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Inledningsvis vill jag tacka föredraganden, Jerzy Buzek, för hans utmärkta arbete.
Vår debatt i dag om det sjunde ramprogrammet är särskilt viktig.
Det handlar om EU: s möjlighet att genomföra en effektiv strategi för hållbar utveckling genom att investera i kunskap och i framtiden, en politik som kommer att göra det möjligt för EU att mäta sig med den internationella konkurrensen, inte genom att sänka standarden för anställningsvillkor och avskaffa den sociala staten, utan genom att investera i utbildning, forskning, innovation och excellens.
I den vägen stöder Europaparlamentet i princip behovet av en betydande ökning av anslagen för det sjunde ramprogrammet.
Tyvärr fick den restriktiva kamrersmentaliteten råda vid Europeiska rådets möte i december, för budgetplanen som helhet och för forskning och teknik i synnerhet.
Det handlar förstås om regeringarnas trovärdighet, när de bekymmerslöst fastställer viktiga mål för EU-ekonomins utveckling och konkurrenskraft och sedan misslyckas med att visa den politiska viljan att ge tillräckliga ekonomiska resurser för forsknings- och teknikpolitiken.
Genom uthålliga förhandlingar från parlamentets sida lyckades vi nå en kompromiss på 50 521 000 euro, vilket är en marginell förbättring av programmets utsikter, men är långt ifrån det verkliga behovet.
Det är visserligen positivt att ytterligare 100 000 000 euro har öronmärkts för att ge små och medelstora företag tillgång till innovativ teknik, eftersom vi alla erkänner deras bidrag till utveckling och sysselsättning.
Det är också viktigt att energisektorn har fått ytterligare 150 000 000 euro, eftersom det är av avgörande betydelse att förnybara energikällor och rationell energianvändning får ytterligare spridning.
Jag vill också betona att det är viktigt att skydda möjligheten för alla regioner i EU att få tillgång till och genomföra programmen inom ramprogrammet som en grundläggande politik för långsiktig utveckling, konvergens och social sammanhållning, med det grundläggande målet att bekämpa den digitala klyftan, forsknings- och innovationsklyftan inom EU.
