# ID: svediakorp-gov468930
# author: Richard Seeber (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 738
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
När vi kommit så här långt vill jag uttrycka mitt särskilda tack till kommissionsledamot Stavros Dimas och särskilt till hans personal och till skuggföredraganden för deras utmärkta samarbete under utarbetandet av detta betänkande.
Jag anser att översvämningar är ett mycket stort miljöproblem, vi behöver bara slå på teven för att inse att de sker allt oftare.
Från 1998 till 2004 hade vi mer än hundra fall av allvarliga översvämningar, särskilt vid Danubes och Elbes stränder 2002.
Dessa översvämningar krävde 700 liv, en halv miljon människor förlorade sina hem och kostnaden för skadorna uppgick till cirka 25 miljarder euro.
Vi hade återigen enorma översvämningar förra året, och min hemtrakt var ett av de områden som drabbades direkt, och därför anser jag att det är förnuftigt att diskutera vad som kan göras för att bekämpa dem på EU-nivå.
Det finns mycket välgrundade vetenskapliga bevis för att frekvensen och särskilt intensiteten hos de kraftiga regnen har ökat på grund av flera faktorer som hör samman med människors verksamhet.
Jag tänker exempelvis på hejdlös urbanisering, särskilt i högriskområden.
Tätorter utvecklas i riskområden, vi bygger vägar, ändrar flodriktningar och tillåter sorgligt nog ogenomtänkta byggprojekt i översvämningsområden vid flodstränder.
Sedan har vi skogsavverkningen, som bland annat medför att skogen inte längre kan fylla en skyddande funktion.
Intensivt jordbruk, som kan skada de övre jordlagrens porositet, inkräktande på flodnära ängar och översvämningsområden, bebyggelse av betesmark osv. bidrar till jorderosion och ökar risken för allvarliga översvämningar.
Av dessa anledningar välkomnade jag kommissionens förslag att lägga fram sitt åtgärdsprogram för översvämningar efter 2000 års översvämningar.
Sedan kom kommissionens meddelande om hantering av översvämningar, och efter detta uppmanade miljöministrarna kommissionen att lägga fram detta förslag till direktiv.
Vattenramdirektivet har redan nämnts.
Låt mig påminna er om att det syfte som anges i artikel 1 i ramdirektivet inte bara är att skydda och förbättra vattenmiljön utan även att mildra effekterna av översvämningar.
Jag anser därför att detta initiativ från kommissionen för oss i rätt riktning.
EU: s regelverk är helt nödvändigt, särskilt med tanke på att vattenmassor och vattendrag inte rättar sig efter nationsgränserna, och inte ens de allra bästa nationella strategierna kan garantera framgång.
Lyckligtvis har vi medlemsstater som Storbritannien, Nederländerna och Tyskland samt även Österrike som utan tvekan redan har gjort stora framsteg.
Deras insatser hindras emellertid av att de flesta strategier är av rent nationell karaktär.
Om vi skapar denna rättsliga ram för EU måste vi dock ändå lägga särskild tonvikt vid subsidiaritetsprincipen.
Det var därför som jag var särskilt noga med ta upp denna fråga än en gång i mitt betänkande.
Jag nämnde den uttryckligen på flera ställen eftersom jag anser att det är medlemsstaterna som bär det huvudsakliga ansvaret för att avgöra hur hög skyddsnivå de vill ha för sina medborgare och att de bör agera självständigt, särskilt när det gäller valet av skyddsåtgärder.
I detta avseende anser jag att det är särskilt viktigt att vi tar hänsyn till hur detaljerade bestämmelserna är i betänkandet, att vi inte går för långt in på detaljerad reglering på EU-nivå och framför allt att vi fortsätter att vara medvetna om ännu en risk som hör samman med kommittéförfarandet, nämligen att fastställa bestämmelser för medlemsstaterna som de anser vara politiskt olämpliga.
Vi bör även se till att medlemsstaterna kan genomföra direktivet med minsta möjliga administrativa och tekniska insatser.
Det arbete som tidigare har utförts måste bevaras.
Med andra ord är det viktigt att de insatser som medlemsstaterna redan har gjort för att bekämpa översvämningar beaktas fullt ut.
Vi kan därför absolut inte använda parallella EU-bestämmelser för att tvinga de medlemsstater vars arbete med åtgärder till skydd mot översvämningar redan har kommit för långt för att det ska vara vettigt att införa ytterligare en uppsättning åtgärder, när deras befintliga system redan fungerar perfekt.
Detta har även samband med behovet av nära samordning med vattenramdirektivet, så att alla bestämmelser i dotterdirektivet faller inom tillämpningsområdet för huvuddirektivet.
Solidaritetsprincipen är också viktig.
Detta betyder att ingen medlemsstat får vidta någon åtgärd som skadar någon annan medlemsstat.
Jag anser att principen att länderna i högsta divisionen alltid bör samråda med länderna i den lägre divisionen är mycket viktig.
