# ID: svediakorp-gov468904
# author: Richard Seeber (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 327
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag ansluter mig till dem som har tackat Christa Klaß, som har arbetat mycket ambitiöst för att uppfylla detta viktiga mål, trots att hon har varit tvungen att kämpa mot ett ganska starkt motstånd från våra egna led.
Jag hade dock förväntat mig ett mer ambitiöst förslag från kommissionen och rådet och särskilt en tydligare, mer målinriktad och mer genomdrivbar gemensam ståndpunkt.
Jag anser inte att denna gemensamma ståndpunkt från rådet gör rättvisa åt artikel 17 i vattenramdirektivet.
Varför inte?
Därför att man inte tar hänsyn till att grundvattnet är ett ekosystem i sig.
Dessutom är dess krav på skydd av grundvattnet inte inriktade på att bevara grundvattnet i ett så naturligt tillstånd som möjligt.
Vi måste komma ihåg att människor i större delen av Europa får sitt dricksvatten från grundvattenreserver och att detta vatten fortfarande kan hämtas direkt från källan utan någon bearbetning.
Det är så det måste förbli, och det finns faktiskt till och med ett behov av att förbättra situationen.
En annan huvudpunkt i kritiken är att medlemsstaterna får stort utrymme för godtyckliga bedömningar, särskilt när det gäller bedömningen av grundvattnets kemiska status, angivande av kriterier för upphävande av tillväxten i koncentrationer av förorenande ämnen och definitionen av en utgångspunkt för att vända denna trend.
Detta utesluter naturligtvis ett enhetligt genomförande av bestämmelserna i både vattenramdirektivet och det aktuella dotterdirektivet – exempelvis med hänsyn till att vända trenden – redan från början.
Om medlemsstaterna redan måste lämna en fullständig beskrivning av varje ämne som en del av mätningsprocessen – vilket jag anser vara ett mycket bra krav – måste vi helt klart fastställa kvalitetsnormer för gemenskapen, eller bara nationella kvalitetsnormer.
Provtagningsförfarandena måste förbättras och ordalydelsen när det gäller instrumenten i allmänhet måste skärpas för att stänga kryphål som medlemsstaterna kan utnyttja och för att se till att hela direktivet inte urvattnas.
