# ID: svediakorp-gov468890
# author: Chris Davies, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 505
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
En av kommissionens tjänstemän talade nyligen till miljöutskottet.
Som svar till en av mina kolleger sa han att målvärden inte tjänar någonting till.
Vi måste ha gränsvärden, annars gör medlemsstaterna ingenting.
Strävanden är bara en produkt av Bryssels fantasi.
Inget resulterar av detta när folk väl kommer tillbaka till sina nationella huvudstäder.
Jag tror att detta är det intryck som många ledamöter har – intrycket att ord inte leder till handling.
Det är allt svårare att se till att miljöskyddslagstiftningen följs av medlemsstaterna.
Jag hoppas att detta är något som kommissionen kommer att ta upp regelbundet och ofta i rådet (miljö) – samt att de skyldiga utpekas.
Det är viktigt att man tittar på vad som har hänt, och jag vet att kommissionen har detta in tankarna hela tiden.
Jag minns att vi, när vi diskuterade ramdirektivet om vatten, fick hjälp av parlamentets ändringsförslag för att ge denna lagstiftning riktig kraft.
Vi fastställde rättsliga krav för medlemsstaterna.
Som ett resultat av detta gavs stora incitament för att försöka lösa några av problemen i vissa stater.
Men att döma av vissa av de siffror som vi nyligen har sett gör andra sitt bästa för att kringgå de krav som pålagts dem.
När vi betraktar just den här rättsakten är ändringsförslag 22 grunden till många av våra bekymmer.
Vi försökte att ta bort orden ” inriktade på ” eftersom vi vill stänga igen detta kryphål.
Vi litar inte längre på att ministrar ska göra vad de säger att de ska göra när de kommer till Bryssel.
Vi vill att rättsligt bindande krav införs, hur svår mekanismen för genomdrivande än må vara.
Det har föreslagits att detta inte är nödvändigt, att det finns språkliga tolkningar, eller att vi missförstår svårigheterna.
Men jag menar att det är mycket tydligt vad ledamöterna vill.
Vi vill att ord följs av handling.
Jag tillbringade några av de senaste veckorna med att försöka avvärja de påstådda farhågorna inom bekämpningsmedelsindustrin – tillverkare av växtskyddsprodukter – att denna lagstiftning, såsom den ändrats av parlamentet, skulle leda till ett totalt förbud mot bekämpningsmedel.
Detta slog mig som ganska märkligt.
Jag har alltid trott att bekämpningsmedel var avsedda för att bekämpa skadedjur, inte för att hamna i grundvattnet, och om de används i enlighet med tillverkarens instruktioner borde de inte hamna i grundvattnet.
Så jag kan inte se att det finns något problem här.
Det viktiga för oss alla, och även för jordbruksintressena, är att erkänna att vi alla har ett intresse av att bevara grundvattnet och markstrukturen på lång sikt.
Dåliga jordbrukare skulle kunna ha svårt att möta några av kraven i denna typ av lagstiftning, men vi står på de goda jordbrukarnas sida och på miljöns sida, inte de dåliga jordbrukarnas, och det är i sin ordning.
