# ID: svediakorp-gov468848
# author: Margot Wallström, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 760
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill börja med att tacka föredraganden, Michael Cashman, för ett klart och nyttigt betänkande.
Hans historia om kyrkogårdsvaktmästaren påminner mig om en rektor vid ett universitet som jämförde sitt jobb med att vara kyrkogårdsvaktmästare.
Han sa: ” Jag har många under mig men ingen som lyssnar ”.
Framställningarna erbjuder en kalejdoskopisk överblick över de bekymmer som många medborgare har i dag.
De spänner över ett brett spektrum av politiska områden, de inbegriper praktiskt taget alla medlemsstater och de täcker ett brett utsnitt av civilsamhället, från den enskilda medborgaren ända upp till de multinationella frivilligorganisationerna.
Er föredragande har rätt när han understryker vikten av allt det arbete som representeras av de tusentals eller fler framställningar som ni tar emot varje år.
Det råder inget tvivel om att utskottet för framställningar erbjuder medborgarna en viktig kanal för feedback på EU: s rättsakter och politiska åtgärder.
På så sätt bidrar det till att stärka den demokratiska kontrollen över gemenskapslagstiftningen och dess genomförande på EU-nivå och på nationell, regional och lokal nivå.
Jag skulle vilja ta upp tre aspekter i betänkandet och i resolutionen.
Föredraganden var mycket vänlig och tillmötesgående mot kommissionen, så jag vill inte ta upp några konflikter här.
I betänkandet gör man stor sak av samexistensen av framställningsförfarandet å ena sidan och å andra sidan kommissionens klagomålsförfaranden, vilka ibland leder till överträdelseförfaranden.
Där det finns samexistens, eller till och med överlappning, är det naturligt att göra jämförelser.
Jag anser att vi bör undvika att komma in på en diskussion om de relativa förtjänsterna hos framställnings- och klagomålsförfarandena.
Varje förfarande har sin egen rättsliga grund och sin egen särart och jag anser att varje institution gör väl i att bevara detta, medan man respekterar de andras behov.
Enkelt uttryckt tjänar båda förfarandena i slutändan till att se till att EU-lagstiftningen tillämpas till förmån för medborgarna.
Överträdelser handlar dock om kommissionen och medlemsstaten.
Framställningsförfarandet gäller individerna och deras parlament.
Så förfarandena har olika karaktär.
Det innebär inte att vi inte kommer att fortsätta sträva efter ännu bättre samarbete.
Kommissionen står, som alltid, till utskottets förfogande.
Detta för mig till den andra frågan.
Som ni vet har kommissionen redan gått med på att i sin årsrapport angående genomförandet av gemenskapslagstiftningen ägna mer uppmärksamhet åt framställningar som gäller överträdelseförfaranden.
Det är också viktigt att komma ihåg att den mängd information som ges till utskottet för framställningar redan överskrider vad som krävs enligt vårt interinstitutionella avtal.
Detta är viktigt för öppenheten.
I resolutionsförslaget påstås det att kommissionen inte agerar tillräckligt snabbt och kraftfullt i vissa fall där ett framställningsförfarande och ett överträdelseförfarande löper parallellt.
Därför föreslås det att dessa förfaranden behöver vara bättre samordnade.
Låt mig bara säga en sak om detta.
Det är bara naturligt att den framställare som har ett klagomål kan behöva brådskande prövning, men låt oss komma ihåg att den ideala tidsramen för den enskilda personen nästan oundvikligen kommer att vara kortare än tidsramen för ett överträdelseförfarande, vilket definitionsmässigt tar en viss tid.
Vi har, bland annat, en skyldighet att samarbeta med medlemsstaterna, vilket nödvändigtvis medför ett förfarande i flera steg.
Låt oss undvika att väcka orealistiska förhoppningar i fall där det finns överlappning.
För den enskilda medborgaren är en framgångsrik utgång av ett överträdelseförfarande inte nödvändigtvis och automatiskt slutmålet och det enda som man bör sträva efter.
Ett lyckat resultat av ett överträdelseförfarande kanske inte ens direkt för med sig exakt den upprättelse som framställaren vill ha.
Vi har flera exempel på detta.
Framställningsförfarandet och överträdelseförfarandet har olika och tydligt definierade mål, funktioner och roller.
På så sätt kan inte effektiviteten hos kommissionens klagomålsförfarande formellt knytas till framställningarna.
Låt i stället var och en av oss, kommissionen och parlamentet, sträva efter att se till att våra respektive förfaranden – framställningar och överträdelser – passar för sina respektive syften och låt oss fortsätta vårt fruktbara samarbete och stärka detta så mycket som möjligt.
Jag ska avstå från att kommentera några andra detaljer som rör processer och förfaranden.
Låt mig avsluta med att säga att jag är öppen för det här betänkandets allmänna budskap: framställningarna är viktiga för demokratin och för medborgarna.
Kommissionen är beredd att göra så mycket som möjligt för att förbättra vårt samarbete.
