# ID: svediakorp-gov468789
# author: Frank Vanhecke (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 199
# sentences: 6
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det gläder mig att kunna instämma med föregående talare, som redan framfört en del mycket välgrundade synpunkter om Markovbetänkandet.
Jag vill lägga till att även jag råkar anse att vädjandet om en storskalig efterskänkning av utvecklingsländernas skulder kommer att bära föga frukt, ha litet att erbjuda som lösning och till och med skulle kunna få motsatt verkan, eftersom den redan begränsade styrningen av dessa utvecklingsländer, av förvaltningen av dessa utvecklingsländer, från organisationer som IMF och andra internationella institutioner då skulle bli mycket svårare, för att inte säga omöjlig.
Jag tror att endast mycket korrupta, odugliga och penningslösande ledare i Afrika och annorstädes skulle gynnas och bli ännu rikare.
Jag vet att jag riskerar att utsätta mig för fördömanden från sådana som Louis Michel, Bob Geldof och Bono, men jag vidhåller – och detta är fullt uppriktigt – att den stora tragedin i många utvecklingsländer, särskilt i svarta Afrika, är att de plundras och rånas av sina egna ledare.
Jag anser att detta är den första slutsats som vi måste dra innan vi kan börja ge fattiga människor verklig hjälp.
