# ID: svediakorp-gov468690
# author: Edit Bauer, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 376
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först av allt vill jag tacka Véronique De Keyser för hennes utmärkta samarbete.
Véronique De Keysers betänkande om kvinnornas situation i väpnade konflikter går längre än de rådande offentliga opinionernas stereotyper.
Det är ett faktum att kvinnor är i majoritet i väpnade konflikter och blir passivt lidande och ofta offer.
De är mer sårbara.
Det är de som räddar barnen och de som ofta blir offer för våldet.
Situationen förändras emellertid snabbt och grundläggande, eftersom kvinnor i dag är en del av de väpnade styrkorna och är närvarande i de fredsbevarande styrkorna.
De är också närvarande på samma sida som de som begår våld, vilket framgår i betänkandet.
Föredraganden kan tydligt se att kvinnor inte är vare sig sämre eller bättre än män och de behöver inte nödvändigtvis ta större del i att skapa fred och demokrati än män.
Uppenbarligen har de färre tillfällen att göra detta.
En avgjort positiv punkt i betänkandet är att man där undviker den förenkling som genast faller en in, eftersom det otvivelaktigt är så att kvinnor på grund av sina biologiska särdrag ser livets värden annorlunda.
I betänkandet försöker man ta reda på vad kvinnor kan göra för att förebygga konflikter och återupprätta freden samtidigt som man har de europeiska värderingarna i minnet.
Det fäster inte bara uppmärksamhet på det faktum att kvinnors roll har förändrats utan även på det faktum att – och jag vill särskilt betona detta – massvåldtäkter har blivit ett verktyg i krigföringen, och jag kan bara stödja förslaget att massvåldtäkter ska hanteras som en krigsförbrytelse och straffas effektivt.
Detta kan bidra till att minska denna fasansfullt omänskliga och förnedrande typ av våld, vars allvar endast kan jämföras med folkmord.
Erfarenheten har visat att när väpnade konflikter är över består den höga nivån av våld och riktas mot svaga, kvinnor, barn och äldre.
Vi kan därför inte underskatta kvinnors behov av att i större utsträckning delta i fredsbevarande, diplomati och polismakt, för att säkerställa att offren får rätt uppmärksamhet och hjälp och kanske senare minska antalet offer.
Jag tackar ännu en gång föredraganden för detta utmärkta betänkande.
