# ID: svediakorp-gov468669
# author: Lívia Járóka (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,015
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det här är andra gången under ett plenarsammanträde i Europaparlamentet som vi för en debatt särskilt inriktad på romernas situation.
Vid det första tillfället, för ett år sedan, röstade parlamentet med stor majoritet för överenskommelsen mellan fem partier som gällde romernas situation, vilket var det första parlamentsdokumentet som uteslutande inriktade sig på det romska folkets problem.
Vid detta tillfälle formulerade vi även vissa förslag.
Detta gjordes utifrån en omfattande rapport om romernas situation i Europa som kommissionen hade utarbetat mycket tidigare.
Deras situation har inte förändrats något nämnvärt, utan har efter offentliggörandet av dessa viktiga dokument i stället försämrats i många fall, precis som under de senaste decennierna.
Myndigheternas insatser på detta område har i huvudsak resulterat i beundransvärda åtgärdsplaner, men man har varken genomfört några verkliga strukturella förändringar eller kunnat få fram de medel som krävs för reformer.
De innebär inte heller att straff för lagöverträdelser införs i tillräcklig utsträckning, eller att de så kallade romerprojekten övervakas på rätt sätt.
Europeiska unionen tar sig inte heller an någon av dessa uppgifter.
Under de senaste sjutton åren har EU lagt ut 750 miljoner euro på romerna.
Mer än en tredjedel av dessa medel har tagits från öronmärkta resurser, specifika för romerprogram.
Mer än hälften av de romska barnen kan fortfarande bara gå i segregerade zigenarklasser.
I Ungern, vilket troligtvis är den enda EU-medlemsstat som förespråkar en progressiv utbildningspolitik för romerna, har antalet segregerade barn trots desegregeringsinsatser fortsatt att växa under de senaste åren.
Mer än två tredjedelar av den aktiva romska befolkningen är långtidsarbetslösa.
Vi har fortfarande isolerade zigenarbosättningar, getton, hopplöshet, bidragsberoende och en ökande antiromsk attityd, vilket leder till social utslagning för kommande generationer.
En viktig utveckling under de senaste åren kan emellertid vara att det romska civilsamhället har blivit starkare, och det gläder mig att kommissionen anser att det är viktigt att stödja det.
Det har tagit oss – följandes i de civila organisationernas fotspår, som har arbetat med detta i två decennier – nästan två års hårt arbete för att se till att allt fler frågor som påverkar romerna har uppmärksammats av Europaparlamentet under arbetets gång.
Det betänkande om romska kvinnor som jag lagt fram och som vi diskuterar i dag kunde inte ha blivit ett starkt professionellt dokument utan bidrag från civila organisationer som Open Society Institute, European Roma Rights Centre och andra organisationer och specialister som vi samarbetar med i vårt dagliga arbete.
Det är viktigt att de organisationer som arbetar med romer ökar i antal för varje år, och att de blir den drivande kraften för skyddet av romernas rättigheter i hela Europa.
Erfarenheten har dock visat att det inte på något sätt räcker för att göra betydande förändringar i romernas liv.
En förskolelärare berättade för ett par veckor sedan att skälet till att de romska barnen inte får gå i förskolan är att de är för smutsiga.
Den romska bosättningens gator, som föräldrarna går med sina barn på till förskolan, har aldrig grusats och asfaltsbeläggning ingår inte i planeringen på medellång sikt.
Översvämningar har sköljt bort bosättningen vid tre tillfällen, vilket har gjort att flera hundra kilo avfall har samlats mellan husen, och det beror på att även den här bosättningen, liksom tusentals andra zigenarbosättningar, ligger för långt bort från stadens avfallsanläggningar.
Dagen före mitt besök blev en äldre romsk kvinna hjärndöd för att det tog tjugo minuter att skjuta på ambulansen ut ur bosättningen.
I samma bosättning kollapsade i januari en lerhydda över en familj med sex barn, som sedan dess har varit tvungna att bo hos grannfamiljen.
Där bor nu tolv personer i ett och samma rum.
Jag ser ofta liknande situationer även i gamla medlemsstater, inte enbart i Östeuropa.
Myndigheterna har alltid samma svar: de lokala myndigheterna eller de romska ledarna kan inte hjälpa till.
Detta är den verklighet som en romsk kvinna står inför dagligen i ett Europa med tjugofem medlemsstater.
Rasdiskriminering förvärrar den redan missgynnade situationen och den ökande öppna och underförstått antiromska attityden över hela Europa gör vår vardag svårare.
Romerna står inför stora svårigheter på sysselsättningsområdet, där antalet arbetslösa i vissa europeiska regioner med stor romersk befolkning uppgår till 100 procent.
I stället för att stå inför problemet med att förena yrkesliv och familjeliv, måste den genomsnittliga arbetslösa romska kvinnan dagligen kämpa för att få mat på bordet och förlita sig på bidrag och lånehajarnas barmhärtighet.
Det är sant att arbetslöshet många gånger beror på låg, segregerad utbildningsnivå, men mycket ofta beror det också på faktumet att romska personer som går på anställningsintervjuer automatiskt blir avvisade på grund av sin hudfärg.
Det är särskilt viktigt att betona detta, eftersom vi håller på att göra Europa ännu mer konkurrenskraftigt i en tid då kontinentens befolkning åldras snabbt.
Det verkar därför logiskt att ta hänsyn till den yngsta och största etniska minoriteten i Europa, särskilt med tanke på de rapporter som visar att andelen aktiva romer år 2050 kommer att vara större än aktiva icke-romer i vissa medlemsstater.
Det var inte meningen att de otaliga dokument, studier och publikationer som beskriver romernas situation, inklusive mitt eget betänkande, skulle hamna på hyllan eller i arkivskåpet, och de är heller inte avsedda att användas som propaganda i frågan.
I de här dokumenten, men också i den offentliga utfrågningen och expertutlåtandet i samband med mitt betänkande, presenteras en chockerande bild.
Politikerna har ett enormt ansvar, och en logisk fråga kommer upp: hur ska ett förenat Europa hantera de utmaningar som uppkommer i samband med integreringen och globaliseringen av de immigranter som kommer till Europa, om det sopar romerna – som har bott i Europa sedan 1500-talet – och deras problem under mattan?
