# ID: svediakorp-gov468652
# author: Angelika Niebler (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-06-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 906
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionsledamot!
I dag ska vi rösta om den gemensamma ståndpunkten om vad som kallas för ett omarbetat direktiv, som har blivit föremål för utdragna förhandlingar mellan rådet och parlamentet, och det är därför en viktig lagstiftningsprocess som närmar sig sitt slut.
Innan jag börjar diskutera direktivet vill jag uttrycka mitt varma tack till skuggföredraganden för hennes vänliga och konstruktiva samarbete, och också tacka Luxemburgs, Förenade kungarikets och Österrikes ordförandeskap för att de har arbetat tillsammans med parlamentet för att överhuvudtaget få till en lösning.
Jag vill också tacka kommissionen, vars tjänstemän som har arbetat med dessa frågor alltid har varit uppmuntrande och professionella, så tack allesammans!
Vad handlar det här direktivet då om?
Det handlar om EU: s bestämmelser om likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet.
Det finns sju direktiv som handlar om denna fråga, och fyrtio års juridiska utslag som är förknippade med dem.
Med hjälp av detta omarbetade direktiv, som vi ska rösta om vid 12-tiden i dag, ägnar vi oss för en gångs skull åt bättre lagstiftning, eftersom vi har sammanfattat lagen samt komprimerat, förenklat och gjort den smidigare.
Detta omarbetade direktiv innehåller för första gången standarddefinitioner på begrepp som diskriminering och sexuella trakasserier.
Direktivet medför en standardisering och förbättring av det rättsliga skyddet för dem som drabbas av diskriminering i arbetslivet.
Vi har också genom att samarbeta med rådet lyckats förbättra vissa punkter med syftet att åstadkomma likabehandling, till exempel genom att samarbeta med det ännu inte upprättade jämställdhetsinstitutet eller fortsätta med offentliga informationskampanjer i medlemsstaterna – och detta är allt när det gäller lagförslagen.
Hur fungerar detta i vardagen?
Trots euforin om förenklingen av lagstiftningen och detta nya direktiv, får vi inte glömma att det i praktiken fortfarande finns avsevärda brister när det gäller likabehandling av kvinnor och män, särskilt i arbetslivet.
Det finns aktuella statistiska bevis från alla 25 medlemsstater på att det fortfarande finns ett stort behov av ytterligare åtgärder när det gäller jämställdhet, eftersom könsspecifika skillnader på arbetsmarknaden snarare har ökat än minskat.
Till exempel skiljer sig lönerna åt.
Det är ganska häpnadsväckande att löneskillnaderna trots många års rättspraxis och lagstiftning uppgår till över 15 procent i alla medlemsstater, vilket med andra ord betyder att kvinnor tjänar i genomsnitt 15 procent mindre än män för att utföra samma arbete.
Detta är oacceptabelt.
Det ser likadant ut när det gäller könssegregation.
Vissa jobb, i synnerhet tyvärr de mindre välbetalda, utförs även i dag i en oproportionerligt stor grad av kvinnor, och det är fortfarande mycket fler kvinnor än män som jobbar deltid.
Jag anser att situationen fortfarande är oacceptabel, och vi måste göra någonting åt den.
Behöver vi nya regler och bestämmelser för att hantera detta?
Jag anser inte det.
Vi har nu denna lagstiftning tillsammans med rättspraxis i frågan.
Det viktiga är inte att vi ska anta nya och striktare bestämmelser, utan att de bestämmelser vi redan har antagit måste tillämpas effektivt i praktiken, och det omarbetade direktivet kan ge ett betydande bidrag till detta.
Som jag har sagt har vi införlivat den befintliga lagstiftningen och EG-domstolens rättspraxis i det omarbetade direktivet, och på så sätt har vi tagit ett praktiskt steg mot ökad tydlighet och öppenhet, och därmed mot ökad rättssäkerhet.
Vi måste dock också överväga nya metoder.
Till exempel måste vi göra en ännu mer noggrann undersökning av orsakerna till den uttalade segregationen på arbetsmarknaden, och vi måste också göra allmänheten mer medveten om den där den sker.
Arbetsmarknadens parter måste också vidta ännu mer bestämda åtgärder för att motverka diskriminering – särskilt mot kvinnor – på arbetsmarknaden.
Att garantera jämställdhet är också en utmaning för socialpolitiken i allmänhet, för detta angår mer än bara en grupp.
Frågan blir ännu mer intressant om man betraktar den demografiska utvecklingen, eftersom vi tack och lov lever allt längre.
Alla europeiska länder har låga födelsetal, och detta kommer garanterat att leda till att ännu fler kvinnor kommer att börja jobba under de kommande årtiondena.
Särskilt mot denna bakgrund är det viktigt att vi garanterar jämställdhet och lika villkor på detta område, särskilt för kvinnor.
Jag har en minut kvar, och den vill jag använda till att ta upp en annan fråga, nämligen föräldraledighet, som också har lett till en häftig diskussion bland oss.
Detta omarbetade direktiv innehåller av systematiska skäl inga bestämmelser om föräldraledighet, men vi vill att detta hamnar överst på den politiska dagordningen, eftersom det är grundläggande för balansen mellan yrkesliv och familjeliv.
Här kan en impuls från EU-håll klargöra att det behöver göras ännu mer när det gäller balansen mellan yrkesliv och familjeliv.
Jag är glad över att vi i dag kan se fram emot att kommissionen har en del att säga om detta och att även Europeiska rådet vid vårtoppmötet prioriterade balansen mellan yrkesliv och familjeliv och antog den europeiska jämställdhetspakten.
Vi är på rätt väg, men har ännu inte nått ända fram.
Om vi med gemensamma krafter vidtar ytterligare åtgärder för att åstadkomma jämställdhet i arbetslivet kan vi förhoppningsvis snart nå vårt mål.
