# ID: svediakorp-gov468645
# author: Bogusław Sonik (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 542
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Belgiens initiativ från 2004 är ett svar på den rad av sexualbrott som begåtts av Michel Fourniret.
Fallet Fourniret visade att det inte finns något som hindrar personer som är dömda i en medlemsstat för sådana brott att sedan flytta till en annan medlemsstat och där få ett arbete där de har kontinuerlig kontakt med barn.
Det föreliggande rambeslutet om erkännande och tillämpning i Europeiska unionen om förbud till följd av fällande domar för sexualbrott som begåtts mot barn, så som det föreskrivs i rambeslutet från 2003, syftar till att täppa till detta kryphål.
Syftet med förslaget är att garantera att förbud mot att arbeta med barn som utfärdats av en domstol i samband med domar för sexualbrott eller barnpornografi är tillämpliga inte endast i det land där de utfärdas utan i varje annan medlemsstat i EU dit personen som förbudet avser flyttar.
Det föreslagna rambeslutet kommer att medföra följande lösningar:
- I det krävs att medlemsstater där den dömda personen är bosatt erkänner ett förbud som utfärdats i en annan medlemsstat och tillämpar det förbudet inom sitt eget territorium.
- I det införs en skyldighet att införa alla förbud som utfärdats mot brottslingar som dömts för sexualbrott mot barn i ett kriminalregister, inklusive förbud som utfärdats i andra medlemsstater.
- I det fastställs en skyldighet varigenom en annan medlemsstat måste underrättas om ett förbud när annan information från kriminalregistret lämnas i enlighet med internationella regler och EU-regler om rättslig hjälp i brottmål.
- I det åläggs en skyldighet på en medlemsstat vars kriminalregister konsulteras för att få fram uppgifter om en viss persons kriminella förflutna att i alla sådana fall ansöka om information från registret över dömda personer i den medlemsstat där personen är medborgare.
De föreslagna ändringarna till utkastet till rambeslut kommer för det första särskilt att bidra till att vidga definitionen av ett förbud till att omfatta förbud mot varje verksamhet av varje slag i offentliga eller privata institutioner som bedriver tillsyn av barn eller arbetar med barn.
Målet är här att säkerställa att sådana förbud inte bara gäller för lärare eller handledare som arbetar med barn utan också servicepersonal som arbetar i samma institutioner.
För det andra är målet att utvidga skyddet för EU-invånare genom att ålägga medlemsstater att införa förbud som utfärdats i icke-medlemsstater i kriminalregistret och att reglera fall rörande dubbelt medborgarskap.
Slutligen måste jag understryka att det föreslagna rambeslutet är ett exempel på det faktiska genomförandet av slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors 1999 där det fastställdes att det ömsesidiga utbytet av information om domar i brottmål borde bli en hörnsten i det rättsliga samarbetet inom Europeiska unionen.
Vi bör komma ihåg att det inte finns några perfekta lösningar, men jag är övertygad om att det effektiva genomförandet av detta beslut kommer att utgöra ett viktigt bidrag till våra barns säkerhet.
Men detta dokument får inte bli en avslutning på vår kamp mot pedofili.
Medlemsstaterna måste gå längre i fråga om att genomföra och tillämpa lagstiftning om förbud mot yrkesverksamhet.
Varje institution som anställer bör därför införa krav på att undersöka varje person när det gäller sexualbrott mot barn.
