# ID: svediakorp-gov468603
# author: Joaquín Almunia, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 817
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka alla ledamöter för deras inlägg under debatten.
Jag vill tacka dem för deras bidrag oavsett om de instämmer i kommissionens åsikter om de frågor vi diskuterar i dag eller inte.
Jag vill säga fyra saker: för det första att kommissionen naturligtvis stöder en utvidgning av euroområdet.
Det finns inget annat alternativ: medlemsstaterna har den rätten och skyldigheten, och vi respekterar denna rätt och kräver att de följer skyldigheten.
Vi gör detta oavsett om de som blir medlemmar i euroområdet under de kommande åren är nya eller gamla medlemsstater – en åtskillnad som vi anser tillhör det förgångna – eller om de är stora eller små, rika eller inte fullt så rika.
Vi kommer inte att lägga fram några nya villkor, herr Rosati.
Vi tillämpar EG-fördraget, hela fördraget och inget annat än fördraget.
Det är enda sättet att se till så att alla behandlas likvärdigt, och jag kan inte föreställa mig – och jag är säker på att ingen av er vill det – att någon i denna kammare vill att kommissionen inte ska uppfylla sin plikt som fördragets väktare och inte tillämpa fördraget på samma sätt på respektive medlemsstat.
Kan fördraget ändras?
Naturligtvis.
Denna eftermiddag har jag haft möjlighet att närvara vid debatten under vilken premiärminister Guy Verhofstadt talade om den framtida konstitutionen, de nödvändiga förändringarna och Europas framtid.
Naturligtvis kan man ändra fördraget, och det kommer man också att göra framöver.
Men för tillfället måste vi tillämpa det befintliga fördraget, och ni vet, precis som jag gör, att det inte är kommissionens uppgift att ändra fördraget.
Vad säger fördraget om inflationskriteriet, som har diskuterats under debatten?
Det säger att referensvärdet består av den genomsnittliga inflationen hos de tre medlemsstater som uppvisar lägst inflation.
Det står inte ” medlemmar i euroområdet ”.
Det står klart och tydligt ” medlemsstater ”: alla medlemsstater, däribland dem med en undantagsklausul.
Vi kan inte utesluta någon medlemsstat vid beräkningen av de tre medlemsstaterna med den lägsta inflationen.
Vi måste dessutom lägga till 1,5 procent till dessa tre medlemsstaters genomsnittliga inflation: detta är referensvärdet.
Något helt annat är den siffra som, på ett oberoende sätt, fastställs av Europeiska centralbanken som ett mål i samband med dess mandat, som är att säkra prisstabiliteten.
Det är inte samma sak, och det finns inget skäl till varför det skulle vara det.
Vi får alltså inte i denna debatt blanda ihop Europeiska centralbankens inflationsmål med referensvärdet i fördragets inflationskriterium.
De är helt olika saker.
Fördragets inflationskriterium säger emellertid något annat: det säger att inflationen i de aktuella medlemsstaterna måste vara hållbar.
Vissa av er talar om en liten skillnad, och så är fallet.
I inflationskriteriet säger emellertid fördraget, förutom skillnaden, förutom jämförelsen mellan medlemsstaternas inflation och referensvärdet, att vi måste analysera om inflationen i de aktuella medlemsstaterna är hållbar eller inte.
Vi kan inte nonchalera fördraget, och det kommer vi inte heller att göra.
Vi kommer att förklara det om och om igen därför att en rigorös analys av kriterierna inte främjar de nuvarande medlemsstaterna i euroområdet utan den medlemsstat som kandiderar till ett medlemskap i euroområdet, och därför att om vi inte gör det kommer denna stat att drabbas av konsekvenserna när väl beslutet om att bli medlem i euroområdet är oåterkalleligt.
Hänvisningar till det förgångna är därför värdelösa för mig.
Om saker och ting inte sköttes perfekt tidigare så får någon betala priset för detta i dag.
Låt oss lära oss av erfarenheterna eftersom det är just vad rationella och förnuftiga politiker bör göra.
Vi tillämpar fördraget, men vi tillämpar alla dess delar, inte bara dem som ligger i vårt intresse, och när vi tillämpar det lär vi oss av erfarenheterna inom den marginal som tillåts i enlighet med fördraget.
När det gäller Litauen tänker jag naturligtvis inte förneka det uppenbara: landets ekonomiska resultat är fantastiska.
De ansträngningar man har gjort för att förbättra den ekonomiska situationen är enastående.
Vi vill alla att Litauen ska uppfylla alla kriterier i fördraget så snart som möjligt.
I dag har landet lyckats att uppfylla alla utom ett.
Låt oss hoppas att det snart kommer till rätta med detta problem.
Så snart som detta sker ser jag fram emot att få ta emot en begäran från Litauen – vilket är dess rättighet enligt fördraget – så att jag kan lämna ett positivt yttrande på kommissionens vägnar.
Men var vänliga och be inte kommissionen att säga något i konvergensrapporterna som strider mot en rationell, tydlig och genomblickbar tillämpning av fördraget.
