# ID: svediakorp-gov468602
# author: Zbigniew Krzysztof Kuźmiuk (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 266
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
När jag nu tar till orda i denna debatt vill jag rikta uppmärksamheten mot följande frågor.
För det första står det mycket tydligt i betänkandet att nya medlemsstater måste uppfylla alla Maastrichtkriterier innan de kan bli medlemmar i euroområdet.
Samtidigt bortser man från att många gamla medlemsstater inte uppfyllde dessa kriterier när euroområdet upprättades.
Återigen skickar man ut en politisk signal om att vissa är mer jämlika än andra i EU.
För det andra har, sedan införandet av euron 2002, minst fem länder, däribland de största – Tyskland, Frankrike och Italien – inte följt de viktigaste kriterierna och inte lyckats att kontrollera sina budgetunderskott och offentliga skulder.
I vissa av dessa länder ligger de offentliga skulderna långt över 60 procent av BNP, vilket innebär att de måste begränsa dem under många år framöver.
Trots detta ifrågasätts inte dessa länders fortsatta medlemskap i Ekonomiska och monetära unionen.
Ingen gör heller något särskilt för att tvinga dessa länder att förändra det rådande läget.
De senaste ändringarna av stabilitets- och tillväxtpakten som gynnade Tyskland och Frankrike är slående exempel på detta.
För det tredje, och med hänsyn till denna situation, kan förkastandet av Litauens ansökan om medlemskap i euroområdet från och med den 1 januari 2007 på grund av att inflationsindikatorn överstegs med 0,1 procent, i bästa fall orsaka förvirring och bådar inte gott för diskussionen om utvidgningen av euroområdet att inbegripa alla nya medlemsstater eller om anslutandet av Förenade kungariket, Danmark eller Sverige till området.
