# ID: svediakorp-gov468595
# author: Dariusz Rosati, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Enligt Fördraget om Europeiska unionen är det nya medlemsstaters rättighet och skyldighet att ansluta sig till euroområdet, vilket kommissionsledamot Joaquín Almunia just sa.
Socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till denna uppfattning.
Villkoren för att gå med i euroområdet återges i Maastrichtfördraget i form av så kallade ” nominella konvergenskrav ”.
Dessa kriterier måste vara uppfyllda innan ett land kan ansluta sig till det gemensamma valutaområdet, men det är också allt som krävs.
Det har dock gjorts försök att påtvinga de nya medlemsstaterna ytterligare villkor, till exempel ” verklig konvergens ” och ” euroområdets absorptionskapacitet ”, som inte har definierats i detalj.
Dessa kriterier ingår inte i Maastrichtavtalet och kan därför inte tillämpas.
Det får inte förekomma några dubbla standarder när det gäller nya och gamla medlemsstater.
Om vi anser att bestämmelserna i fördraget måste respekteras bör vi rätta oss efter att vi är bundna av fördraget, hela fördraget och inget annat än fördraget.
Jag vill också påpeka att konvergenskraven ger upphov till en mängd befogade tvivel när det gäller ekonomiska faktorer och tolkning.
Dessa problem blev mycket uppenbara i och med de senaste konvergensrapporterna för Litauen och Slovenien.
Den definition av prisstabilitet som kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) använde i sina rapporter för att bedöma om inflationskriteriet var uppfyllt stred mot den definition som ECB tillämpar i sin monetära politik.
Även andra aspekter av bedömningen är tveksamma.
Detta är en viktig fråga, för på grund av bedömningen gav inte kommissionen Litauen en positiv rekommendation för att ansluta sig till euroområdet.
Situationen ger anledning till oro, eftersom kommissionens beslut måste vara tillförlitliga och inte får väcka misstanke om partipolitik eller bristande objektivitet.
De regler som används vid bedömningen av enskilda medlemsstater måste vara tydliga, och beslutsfattandet måste vara helt öppet.
Herr talman!
De konvergenskriterier som utformades för 15 år sedan, när varje medlemsstat fortfarande hade en nationell valuta och en egen monetär politik, bör anpassas till dagens situation där de nya medlemsstaterna ansluter sig till ett befintligt gemensamt valutaområde.
För det krävs ändamålsenliga ändringar i de aktuella bestämmelserna i artikel 121 i fördraget och i protokollet till fördraget.
Jag uppmanar till debatt om denna fråga.
