# ID: svediakorp-gov468593
# author: Joaquín Almunia, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 642
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle vilja tacka Werner Langen för hans utmärkta betänkande och alla parlamentsledamöterna, särskilt dem i utskottet för ekonomi och valutafrågor, för att de deltar i denna diskussion, som är av mycket stor betydelse.
Det är viktigt att följa alla de länder som ännu inte tillhör euroområdet men som vill och är skyldiga att ansluta sig, eftersom alla medlemsstaterna, utom de med en undantagsklausul – Förenade kungariket och Danmark – har rätt att tillhöra euroområdet, men även en skyldighet att ansluta sig till detta och att förbereda sig för att göra det.
De aspekter som behandlas i den rapport som gav upphov till ert betänkande – om förberedelserna i de medlemsstater som kommer att ansluta sig till euroområdet under de närmaste åren – är därför mycket viktiga.
Jag måste tala om för er att vi kommer att godkänna en ny rapport under de närmaste veckorna, eftersom kommissionen från och med nu kommer att lägga fram dessa rapporter var sjätte månad i stället för varje år.
Det rör sig om förberedelser av teknisk art som är mycket viktiga när det gäller att hålla allmänheten underrättad och att försöka förhindra det slags missbruk vid växling mellan den nationella valutan och den gemensamma valutan som i vissa fall har förekommit tidigare.
Vi drar lärdom av tidigare erfarenheter för att samarbeta med de länder som vill införa euron, för att förhindra missbruk och för att övertyga medborgarna om att det inte finns något direkt samband mellan övergången från den nationella valutan till euron och prishöjningar, som lätt kan undvikas.
De länder som vill ansluta sig till euroområdet måste givetvis förbereda sig för att uppfylla de kriterier som anges i fördraget, alltsedan Maastrichtfördraget.
Debatten har fokuserat mer på den sistnämnda aspekten, eftersom kommissionen och Europeiska centralbanken för några veckor sedan som bekant antog konvergensrapporter som svar på Sloveniens och Litauens förfrågningar.
I dessa rapporter gav kommissionen – och Europeiska centralbanken – sin tolkning av tillämpningen av de kriterier som anges i fördraget.
Jag vill upprepa att dessa anges i fördraget.
De fastställs inte på konstgjord väg eller godtyckligt av Europeiska kommissionen.
Kriterierna i fördraget kan inte ändras.
Vår skyldighet är därför – och vi har gjort detta vid tidigare tillfällen, och vi kommer att göra det i framtiden – att tillämpa fördraget och att tillämpa det strängt, eftersom det är det enda sättet att garantera lika behandling för alla de medlemsstater som vill ansluta sig till euroområdet.
Den tydligaste diskussionen gäller inflationskriteriet.
Werner Langen talade om Europeiska centralbankens kriterium för att upprätthålla prisstabiliteten.
Jag måste tala om för er att det inte är samma sak: Europeiska centralbankens mål att hålla prisstabiliteten i euroområdet under 2 procents inflation – men nära denna siffra – är en sak, inflationskriteriet i fördraget, som innebär att den genomsnittliga inflationstakten under de senaste tolv månaderna i de länder som vill ansluta sig till euroområdet måste ligga under referensvärdet, det vill säga inflationen i de tre länder som uppvisar bäst resultat när det gäller inflation plus 1,5 procent, något helt annat.
Detta anges klart och tydligt i fördraget.
Kommissionen kan inte ändra kriterierna i fördraget.
Vår uppgift är att se till att de tillämpas, och det är vad vi har gjort.
Eftersom jag av vissa kommentarer i betänkandet och ändringsförslagen har förstått att kommissionen uppmanas till öppenhet i tolkningen och tillämpningen av fördraget står jag till parlamentets förfogande, inte bara för att förklara konvergensrapporterna om Slovenien och Litauen i detalj, utan även, om ni vill, för att skaffa fram den ytterligare dokumentation som ligger till grund för den konvergensrapport som kommissionen antog den 16 maj.
