# ID: svediakorp-gov468592
# author: Werner Langen (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 776
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Vi har framför oss betänkandet om utvidgningen av euroområdet.
Det grundar sig på kommissionens andra rapport, som omfattar en bedömning av läget i enskilda medlemsstaters praktiska förberedelser och ländernas anslutningsstatus.
Jag skulle vilja ta tillfället i akt att tacka kommissionsledamot Joaquín Almunia för skärpan i hans rapport och linje, och jag vill verkligen betona detta, eftersom jag för ett år sedan, under översynen av stabilitets- och tillväxtpakten, menade att kommissionen var alltför undfallande.
Ni har intagit en mycket tydlig ståndpunkt, vilket jag tackar er helhjärtat för.
Efter diskussionerna i utskottet för ekonomi och valutafrågor och i de politiska grupperna samt överenskommelserna mellan grupperna är jag övertygad om att kommissionens linje i stor utsträckning kommer att stödjas.
Euron har genomgående varit en framgång eftersom den har garanterat monetär stabilitet både inom euroområdet – med låga inflationstakter – och i förhållande till andra valutor.
Detta är möjligt endast om vi iakttar inte bara bestämmelserna i Maastrichtfördraget, utan även stabilitets- och tillväxtpakten.
Med tanke på att de två största staterna i euroområdet – Frankrike och Tyskland – har brutit mot stabilitetspaktens regler flera år i rad utan att lyckas uppbåda den nödvändiga inre styrkan att genomföra väsentliga reformer, är det nödvändigt att vi i det nuvarande skedet, som innefattar anslutningen av medlemsstater med undantag, uppfyller villkoren i Maastrichtfördraget till punkt och pricka.
Det finns tolv euromedlemmar och elva stater med undantag.
Storbritannien och Danmark har ett specialundantag; det är något annat, och de kan alltid ompröva sitt beslut.
Övriga länder är tvungna att godta att deras budget- och finanspolitik övervakas och att deras konvergensnivå bedöms.
Kommissionen har gjort detta noggrant och rigoröst, och jag tackar varmt även för det.
Skillnaden, som inte var uppenbar för alla här i parlamentet – ens i diskussionerna i utskottet för ekonomi och valutafrågor – är att både medlemmar av euroområdet och stater med undantag enligt 1997 års förordning är skyldiga att låta övervaka sin budget- och finanspolitik och att samordna sin ekonomiska politik.
Inom euroområdet uppnås detta genom stabilitetsprogram, medan stater med undantag har konvergensprogram.
Därför har vi efter långa diskussioner antagit ett betänkande som är kraftigt genomsyrat av Maastrichtfördragets kriterier för anslutning, vilka är som följer: I fråga om prisstabilitet får inflationstakten i ett land som vill ansluta sig inte ligga mer än 1,5 procentenheter högre än inflationstakten i de tre bästa EU-medlemsstaterna.
När det gäller offentliga finanser får skuldnivån inte överstiga 60 procent av BNP, med ett tak på 3 procent för nya skulder.
Jag får ibland det intrycket att Maastrichtfördraget och stabilitets- och tillväxtpakten misstolkas.
Dessutom har vi kravet på knytning till ERM2 i två år, räntekonvergens, rättssystemets förenlighet, en oberoende centralbank och ekonomisk konvergens.
Jag är övertygad om att ett för tidigt införande av euron är skadligt för medlemsstaterna, eftersom reell konvergens och finansiell, ekonomisk och monetär stabilitet är väsentliga faktorer när den slutliga växelkursen fastställs, så att ett anslutande land som har gått med och inte längre har möjlighet att devalvera eller revalvera inte hamnar i svårigheter.
Vi överlade och kom överens om att inga länder skulle nämnas, men att vi å andra sidan ville inleda diskussioner med kommissionen och Europeiska centralbanken om fastställandet av inflationstakten – ett annat område där det finns skillnader.
Europeiska centralbanken har angett ett värde nära 2 procent som prisstabilitet för utvärderingen av sin penningpolitik, och vi vill gärna bli fullt delaktiga i denna dialog.
Vi beslutade dessutom att vi inte vill att något av länderna som vill ansluta sig ges specialrabatter, utan vi sätter stort värde på att alla – oavsett om de är nya eller gamla medlemmar – behandlas lika och riktigt.
Inte heller vill vi att händelserna i den första anslutningsfasen, då Grekland anslöts på grundval av ofullständiga uppgifter och Italien gjorde det innan landet hade iakttagit fluktuationsmarginalerna enligt ERM2 under två år, blir ett prejudikat för utvidgningen av euroområdet.
Vi vill i stället uppmana kommissionen att vara opartisk och trogen Maastrichtfördraget i sina bedömningar.
Ni är säkert medveten om, herr kommissionsledamot, att vårt mål är ökad öppenhet.
Jag är tacksam för det konstruktiva samarbetet från mina ledamotskollegers sida.
När allt kommer omkring anser jag att det betänkande som vi har utarbetat och finslipat är bra.
Det kommer att stödjas av det stora flertalet av ledamöterna och ger i sin tur eftertryckligt stöd åt kommissionens linje.
