# ID: svediakorp-gov468582
# author: Jorgo Chatzimarkakis (ALDE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 926
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, kommissionsledamot Verheugen!
Detta är verkligen ett historiskt tillfälle, för det verkar som om detta är det första ramprogram som Europeiska unionen antar vid första behandlingen.
Jag vill uttrycka mitt uppriktiga tack till kommissionen för det förträffliga förslaget, för utan det skulle detta inte ha varit möjligt.
Jag är emellertid också tacksam för den öppenhet som präglat förhandlingarna, där fyra generaldirektorat var med.
Ett särskilt tack går till det österrikiska ordförandeskapet i rådet, som på ett genuint sätt har tagit till sig frågan om innovation och syftet med att anta ramprogrammet under sin tid som ordförande.
Jag vill särskilt nämna Josef Mandl och Matthias Martinek, som lyckades skingra flera medlemsstaters förbehåll.
Mitt tack riktas naturligtvis också till mina kolleger här i parlamentet.
Jag har uppskattat tilliten och samverkan från Nikolaos Vakalis, Britta Thomsen och Claude Turmes, liksom från föredragandena för yttrandena, särskilt Werner Langen.
Jag vill särskilt uttrycka mitt tack till mina kolleger från budgetutskottet.
Utan deras äkta engagemang för att erhålla ytterligare 4 miljarder, för att vidmakthålla blockaden gentemot rådets beslut, kunde detta program aldrig ha fått sin nuvarande form eftersom en stor del av den tilläggsbudget som vi i parlamentet erhöll har gått till innovation, till detta ramprogram för konkurrenskraft och innovation.
Mitt djupt kända tack, särskilt till Reimer Böge.
Vad har då förändrats?
I vilket avseende har Europaparlamentet kunnat sätta sitt signum?
Vårt allra främst prioriterade mål var att detta program skulle vara till nytta för små och medelstora företag.
De är de viktigaste berörda parterna; det är de som måste driva innovationen framåt i EU, och vi har satt dem i förgrunden genom att avskaffa många ibland uppenbart byråkratiska hinder, till exempel genom en ny handbok.
Kommissionen kommer att ge ut en handbok om ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation för att möjliggöra för sökande att enkelt hitta information om ramprogrammet och söka stöd på rätt sätt.
Vi har också infört en ny princip.
Jag är oerhört tacksam mot alla inblandade för det.
Det är principen ” no wrong entry ” – ” ingen ingång är fel ”.
Det finns ingen ingång som är felaktig till kommissionen för ett litet eller medelstort företag.
Den som har en fråga kommer inte att avvisas utan kommer att hänvisas till rätt ställe.
Detta är en ny princip och ett viktigt bidrag för att förenkla förfarandet, ett viktigt steg för att minska byråkratin, och jag är säker på att kommissionen kommer att se till att detaljerade förfrågningar alltid kommer till lämplig och kompetent rådgivare.
Programmet möjliggör också ett genombrott för innovation, genom att vi har försökt eliminera klyftan i den så kallade föregångsfasen, tiden innan en produkt eller en idé kommer ut på marknaden, genom att anknyta programmet till det sjunde ramprogrammet för forskning.
I utskotten håller vi just nu på med förhandlingar om det sjunde ramprogrammet för forskning, och jag har samarbetat nära med föredraganden Jerzy Buzek, som också är här i dag och som kommer att säga några ord i all korthet, trots att han inte är med på talarlistan för ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation.
Jag är mycket glad över att vårt samarbete gick så bra och att vi kunde knyta samman programmen på ett så effektivt sätt.
Det måste också sägas att detta program täcker alla viktiga delar i Lissabonmålen, som jag skulle föredra att kalla Liverpoolmålen eftersom Liverpool FC låg under med 3 – 0 i halvtid i Champions League-finalen och ändå lyckades vinna till slut.
Det är, när allt kommer omkring, den situation vi nu befinner oss i.
Hur som helst omfattas alla de stora områdena innovation, konkurrenskraft och energi av detta program.
När vi talar om innovation måste vi se till att definiera ordet rätt.
Man kallar vad som helst för innovation nu för tiden.
Alla möjliga saker får beteckningen ” innovation ”.
Men vad är egentligen innovation?
Innovation är inte uppfinningar.
Uppfinningar hänger ihop med forskning – det är att lägga pengar på kunskap, att investera i kunskap.
Men innovation är det motsatta – att göra pengar på kunskap!
Och det är just här som vi i EU har ett stort underskott.
Det är här som vi måste ta igen förlorad tid.
Vi har fantastiska idéer.
Det är bara det att vi alltmer sällan lyckas omsätta idéerna i verkliga produkter.
Det magnetiskt svävande tåget som ni alla känner till, Transrapid, uppfanns redan 1934, och vi har fortfarande inte lyckats förverkliga det i Europa.
Datorn, som uppfanns av Konrad Zuse, tillverkas knappast i Europeiska unionen längre.
Kärnklyvning – kanske inte allas favoritämne – kom från EU.
Internet uppfanns faktiskt i EU.
Det blomstrade, eller dess användning blomstrade, på andra ställen.
Eller den rykande aktuella mp3-spelaren, en tysk uppfinning, trots att 90 procent av all försäljning nu sker utanför EU.
Detta ramprogram för konkurrenskraft och innovation skapar spelrum inte bara för uppfinningar utan också för konkret tillämpning av dem även i EU.
Det är det enda sätt som vi kan nå Lissabonmålen på – det är det enda sättet vi kan nå framgång.
Mitt uppriktiga tack ännu en gång till alla inblandade.
