# ID: svediakorp-gov468574
# author: Małgorzata Handzlik (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 415
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Syftet med parlamentets och rådets förordning om läkemedel för pediatrisk användning är att förbättra barns hälsa i EU genom utvecklingen av särskilda läkemedel avsedda att hjälpa barn i kampen mot sjukdomar.
Jag vill tacka Françoise Grossetête för hennes förträffliga arbete med denna förordning.
Det är uppenbart att hon har bidragit med stora ansträngningar, mycket engagemang och stor skicklighet.
Hälsa, i synnerhet barns hälsa, är ett prioriterat mål i sig.
När vi tar upp en så känslig fråga som medicinering för barn måste vi fråga oss själva uppriktigt om det är möjligt att påstå, bortom tvivel, att det är mer etiskt att ordinera vuxenmedicinering för barn än att låta barn vara med i kontrollerade studier som lyder under långtgående lagbestämmelser.
Det är en fråga som vi alla borde ställa oss och som borde utgöra grunden för vidare diskussioner.
Tyvärr har vi inte mycket tid till det just nu.
I fråga om förordningen är jag dock bestämt emot att man begränsar den tid under vilken ett företag kan ansöka om utökat godkännande för ensamrätt till försäljning av grundprodukten från två år till sex månader.
Förslaget röstades igenom vid första behandlingen, när endast 1 procent av de avgivna rösterna i parlamentet var för det.
Ändringsförslaget stöddes varken av rådet eller kommissionen.
Jag beklagar att inga ändringsförslag antogs, på grund av bristande stöd vid omröstningen i maj, för att förhindra missbruk av systemet med belöningar och incitament som är tillåtna inom ramen för den förordning som diskuteras.
Jag är angelägen om att bolag inte ackumulerar förmånsinstrument och belöningar för samma studier för samma produkt, något som skulle leda till alltför frekvent missbruk.
Å andra sidan menar jag att det är viktigt att läkemedelstillverkare får ersättning för kostnaderna för att genomföra försök med läkemedelsanvändning för barn.
Sådan ersättning kan utformas som patent för nya sätt att ge medicin eller nya former av medicinska ämnen och som ensamrätt till försäljning av läkemedel för barn.
Det är här viktigt att betona att läkemedel som används för vuxna endast då det är rimligt och nödvändigt bör bli föremål för undersökning av om de kan användas för barn.
Slutligen vill jag uttrycka mitt fulla stöd för inrättandet av en pediatrisk forskningskommitté med ledamöter med specialistkunskaper och specialistkompetens, som är oberoende experter på sina områden.
Jag menar att detta är en mycket positiv lösning.
