# ID: svediakorp-gov468571
# author: Peter Liese, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 370
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag vill gratulera Françoise Grossetête till att ha fått till stånd ett samförstånd mellan alla grupper liksom med rådet och kommissionen.
Detta är kulmen på en process som ur mitt perspektiv har pågått i sex år.
För sex år sedan diskuterade vi problemet och möjliga lösningar med experterna i Strasbourg för första gången, och nu är vi i slutet av lagstiftningsförfarandet.
Jag vill tacka kommissionsledamoten och alla som har arbetat med projektet, men särskilt Dagmar Roth-Behrendt, skuggföredraganden som bidragit mycket och som tyvärr inte kunde vara här i dag.
Jag önskar henne ett snart tillfrisknande.
Detta förslag bidrar till lösningen av ett allvarligt problem.
Jag har själv arbetat som läkare på en barnklinik, och jag märkte vilken tragedi det var för barn, föräldrar och läkare att många former av läkemedel som var nödvändiga för behandling av barn var förbjudna.
Jag har själv haft problem, dock inte så många problem som andra kolleger och andra familjer.
I vissa av dessa familjer har barnen dött eftersom läkemedel utan godkännande inte ordinerades eller därför att barn med hiv getts för svag dos, vilket lett till att barnen blivit resistenta mot läkemedlet.
Därför är det bra att vi nu har denna förordning.
Jag välkomnar särskilt att rådet och kommissionen har tagit upp förslaget att införa MICE-programmet för icke-patenterade läkemedel.
Vid förstabehandlingen var jag inte helt nöjd med enhetsperioden på sex månader.
Trots detta är det viktigt att komma i gång, och om vi märker att sex månader inte är lämpligt för alla fall, då bör vi kanske göra ytterligare ändringar.
Nu måste vi handla snabbt, och jag är glad att Françoise Grossetête har övertygat rådet och kommissionen om att anta artikel 18.
För om vi inte hade klarat det, då skulle de första läkemedlen inte ha kommit ut på marknaden på grundval av incitamentsystemet förrän tidigast 2009.
Nu ska vi kunna se de positiva effekterna så snart förordningen har antagits, och detta är viktigt eftersom vi måste handla snabbt för att förbättra barnens hälsa.
