# ID: svediakorp-gov468569
# author: Françoise Grossetête (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 828
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag vill tacka alla mina kolleger för deras bidrag till detta betänkande och för deras ansträngningar att hitta en lösning.
Jag vill också tacka rådet och det österrikiska ordförandeskapet för att de beaktat parlamentets synpunkter och prioriterat regleringen av läkemedel för pediatrisk användning.
Herr kommissionsledamot!
Till sist vill jag tacka er personal för deras tekniska bidrag och rekommendationer.
Det var ett stort nöje att arbeta tillsammans med dem.
Tack vare allas insatser kommer vi att vid andrabehandlingen kunna godkänna en förordning av stor betydelse för folkhälsan i Europeiska unionen.
Vi var eniga om målet, och våra diskussioner gjorde det möjligt för oss att komma överens om de operativa aspekterna av förordningen.
Det kan tyckas ofattbart att våra barn 2006 inte har någon behandling som är anpassad efter deras behov.
Så är dock fallet.
I dag ges många läkemedel till barn utan att ha utvecklats särskilt för dem.
Ofta är de läkemedel som används för de yngsta barnen samma som ordineras till vuxna, med endast reducerad dos – och ibland med katastrofala konsekvenser.
Ett barns ämnesomsättning skiljer sig från en vuxens.
Barn behöver därför särskilda läkemedelsformer, inte bara för bättre tolerans utan också för högre verkningsgrad och säkerhet.
I denna EU-förordning skapas alla villkor för utvecklingen av pediatriska läkemedel, särskilt genom att stödja innovation och forskning och genom att skapa incitament för läkemedelsföretag, samtidigt som dessa åläggs att utveckla en pediatrisk form av varje nytt läkemedel och göra den tillgänglig i alla medlemsstater.
I ett stort antal punkter har rådet redan följt parlamentets rekommendationer från förstabehandlingen.
Jag tänker särskilt på det incitamentsystem som förlänger tilläggsskyddet med sex månader för alla nya pediatriska indikationer.
Rådet har också vid förstabehandlingen godkänt parlamentets begäran att undvika att ytterligare kliniska försök utförs på barn annat än om det är absolut nödvändigt.
Inför andrabehandlingen återstår endast några få åsiktsskillnader.
En gemensam ståndpunkt måste hittas på tekniska detaljer.
Vi uppnådde således en överenskommelse mellan de tre institutionerna, främst genom att tillämpa principen om bättre lagstiftning.
Jag tänker särskilt på frågan om oberoendet för ledamöterna i Pediatriska kommittén och frågan om säkerhetsövervakning.
I den tidigare lagstiftningen fanns redan handfasta bestämmelser om dessa punkter.
Det är därför lämpligare att hänvisa till den lagstiftningen i stället för att skapa ett överskott på regler.
Till överenskommelsen bidrog också kommissionens svar på våra krav om användningen av potentiellt farliga ämnen i läkemedlens yttre hölje.
Vi välkomnar den officiella förklaring som vi fick, och nu väntar vi naturligtvis på konkreta resultat.
Det finns ytterligare en punkt som jag vill uppmärksamma kommissionen på, nämligen frågan om tidsutdräkten mellan ett godkännande för försäljning och läkemedlets tillgänglighet för patienter.
Det finns ett direktiv om insyn med regler om tidsfrister för fastställande av priset på och för subventionering av läkemedel.
Tidsskillnaderna mellan medlemsstaterna är för stor.
Det är ett förhållande som har negativa konsekvenser för patienterna.
Jag har diskuterat denna punkt med kolleger i alla parlamentsgrupperna, och vi vill fråga er vad som kan göras för att minska dessa skillnader.
Slutligen, i kommissionens ursprungliga förslag anges att alla ansökningar om förlängning av det tilläggsskydd som följer av en ny pediatrisk indikation måste inges senast två år efter det att skyddet löpt ut.
Jag delar denna inställning, men vi måste framför allt vara pragmatiska.
Genom att anta bestämmelsen i dess nuvarande lydelse riskerar vi att beröva oss själva läkemedel som när lagen träder i kraft råkade befinna sig inom denna tvåårsperiod.
Enligt villkoren i denna artikel skulle det bli omöjligt att bedriva forskning i syfte att utveckla en pediatrisk indikation.
Syftet med den övergångsbestämmelse som vi förslår, med stöd av majoriteten av mina kolleger, är att råda bot på denna oönskade effekt.
Vi begär därför att ansökningar om en förlängning av tilläggsskyddet till följd av en ny pediatrisk indikation under fem år ska få inges senast sex månader före skyddstidens utgång.
Efter den perioden ska kommissionens ursprungliga förslag gälla.
Vi är glada om ni godkände denna punkt.
Avslutningsvis ger betänkandet oss tillfälle att gå från ord till handling när det gäller att stödja forskningen inom Europeiska unionen, vilket är just vad vi ska göra i morgon.
En viktig diskussion pågår för närvarande för att hitta det bästa sättet att marknadsföra Europeiska unionen till medborgarna i våra länder.
EU: s medborgare är inte intresserade av storvulen retorik – de väntar sig handling.
Denna förordning om pediatriska läkemedel är ett konkret svar på denna förväntan.
Betänkandet är ett bra exempel på det värde som Europeiska unionen tillför i vardagslivet, eftersom ingen av medlemsstaterna på egen hand klarar att främja en sådan politik på alla barns vägnar.
