# ID: svediakorp-gov468515
# author: Peter Mandelson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,243
# sentences: 48
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag vill tacka Erika Mann för att ha ledsagat detta mycket imponerande betänkande genom parlamentet med sin karakteristiska effektivitet, hängivelse och uppmärksamhet på detaljer.
Det kom mycket lägligt.
Det faktum att ett halvt dussin av parlamentets utskott har bidragit till det mycket omfattande betänkandet om transatlantiska ekonomiska förbindelser och att det skulle behövas åtminstone samma antal kommissionsledamöter närvarande för att diskutera alla de frågor som täcks i betänkandet, visar hur djupgående och invecklad den ekonomiska förbindelsen mellan EU och Förenta staterna är.
Denna förbindelse verkar effektivt på två nivåer.
På en nivå krävs det ett starkt ledarskap för att främja en ytterligare konvergens av våra gemensamma ekonomiska regler och reglerande ramar – våra företag, våra arbetstillfällen och vår konkurrenskraft kräver detta.
På den andra nivån beror det också på vad som sker i resten av världen samt om och hur EU och Förenta staterna lyckas reagera på händelser tillsammans.
Ingen politisk förbindelse i vår tid är av större vikt för den globala ekonomin än det transatlantiska partnerskapet.
Reaktionen på Kinas och Indiens uppgång, trycket från globaliseringen, de aktuella utmaningarna på energiområdet, multilaterala institutioners sätt att fungera, klimatförändring: allt detta beror på EU: s och Förenta staternas kapacitet att samarbeta på effektivt sätt.
Det är mest uppenbart i de fortsatta förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen.
Jag har turen att ha en gemensam målinriktning med min motpart Rob Portman, och jag ser fram emot att fortsätta detta tillsammans med Susan Schwab, Förenta staternas nya förhandlare i handelsfrågor – jag hoppas att hon kommer att bli godkänd av senaten inom kort.
Det är ingen hemlighet att jag anser att vi inom Europeiska unionen och i Förenta staterna behöver föra våra ståndpunkter närmare varandra i Doharundan.
Varningsklockan ringer för Dohaagendan.
Varningslamporna blinkar, för om klyftorna inte minskas under de närmaste veckorna kommer vi att mötas av allvarliga institutionella, lagstiftningsrelaterade och politiska hinder när det gäller att avsluta denna runda.
Förenta staterna kommer inom kort att börja ägna sig åt valet; handelsmyndigheten drar sig tillbaka, och även i andra delar av världen finns det valrelaterade hämskor – ett kommande val i Brasilien till exempel.
Fönstret mot Doharundan stängs snabbt.
EU är klart för att fortsätta förhandlingarna; vi har tillkännagett vår flexibilitet, och ingen sektor är förbjuden för oss.
Vi väntar på att våra partner ska uttrycka samma avsikt och öppenhet.
Låt mig nu säga några ord om Erika Manns betänkande.
Det gläder mig att det i betänkandet uttrycks ett starkt stöd för de arbetsprogram som antogs i november förra året för att genomföra det ekonomiska initiativet mellan EU och Förenta staterna.
I den lägesrapport som vi kommer att lägga fram vid nästa toppmöte den 21 juni, kommer vi att kunna notera några goda prestationer.
EU: s och Förenta staternas åtgärdsstrategi för att förstärka immateriella rättigheter i tredjeländer kommer att få stöd.
Den kommer att innehålla ett antal konkreta samarbetsåtgärder, särskilt mellan våra tullmyndigheter och ambassaderna i tredjeländer.
Jag är också nöjd efter två sammanträden i Bryssel och Washington inom en mycket kort tidsram när det gäller forumet för lagstiftningssamarbete på hög nivå.
Vi har nu tydligt fastställt att forumet är den plats där EU: s och Förenta staternas lagstiftare ska utbyta bästa tillvägagångssätt.
Vi har oerhört stora förhoppningar om att fördelarna med ett ökat samarbete snart kommer att märkas i företag på båda sidor av Atlanten.
Undertecknandet av det länge efterlängtade luftfartsavtalet, liksom avtalet om civil säkerhet inom luftfart, förväntas nu ske under andra halvåret i år.
När det gäller avtalet om flygtjänster måste vi driva på den amerikanska regeringen att fortsätta med förändringar i utarbetandet av bestämmelser och stå emot protektionistiska påtryckningar från kongressen.
Hjälpen från er i kammaren kommer att vara högst värdefull för oss i vårt arbete att nå detta mål.
Jag välkomnar ert fortsatta intresse för en mer visionär och strategisk linje – jag råkar anse att det finns rum för vision inom politiken.
Jag noterar er uppmaning att under toppmötet mellan EU och Förenta staterna 2006 utforma ett nytt transatlantiskt partnerskapsavtal som leder till att vi når en transatlantisk marknad utan hinder till 2015.
Enligt min mening har det ekonomiska initiativet mellan EU och Förenta staterna visat att vi kommer dit, att vi rör oss i den riktningen ett steg i taget.
Det rätta tillvägagångssättet är förmodligen att gå stadigt framåt med frågor av ömsesidigt intresse och att visa – på områdena immaterialrätter och lagstiftningssamarbete – konkreta framgångar för våra medborgare.
Vi måste ha gjort oss förtjänta av att godkänna den strategi som jag vet får stöd i betänkandet.
Jag tror att denna pragmatiska strategi kommer att säkerställas av stöd eftersom det inte finns någon amerikansk entusiasm i verkligheten – vare sig inom regeringen eller i kongressen – för ett program mellan EU och Förenta staterna som kommer att vara en ” stor skräll ”.
När det gäller frågor som investering och offentlig upphandling, som ni fastställt som områden med enorm potential – och de har verkligen en mycket stor potential – har inte Förenta staterna ännu visat något intresse för att ta itu med bilaterala hinder.
På investeringssidan kräver resultatet när det gäller Dubai Ports ett omsorgsfullt agerande.
Nu har vi åtminstone upprättat en kontaktgrupp som ska hantera både gamla och nya problem, och vi har förslagit den amerikanska regeringen att ta med en punkt om investering i förklaringen från toppmötet som ska gälla vikten av ett öppet transatlantiskt investeringsklimat.
Detta skulle sända ett starkt budskap till den amerikanska kongressen, som för tillfället debatterar Shelbys lagförslag om att skärpa Exon-Florio-lagen.
Ni har återigen hjälpt oss med detta, tillsammans med den amerikanska kongressen, något som måste ges mycket uppskattning.
Jag skulle slutligen vilja påpeka att vi har haft ett mycket bra första halvår och rett ut vissa viktiga handelstvister mellan EU och Förenta staterna som exempelvis utländska försäljningsbolag, Byrd och telekomsanktioner – jag hoppas att hålla denna drivkraft vid liv på andra områden.
Jag granskar i synnerhet två andra tvister för närvarande för att se om de är möjliga att lösa snabbt.
Utländska försäljningsbolag och Byrd visar att Världshandelsorganisationens system för tvistlösning fungerar och att sanktioner förenliga med Världshandelsorganisationen kan vara ett effektivt sätt för att uppnå amerikansk tillämpning av Världshandelsorganisationens utslag.
Med tanke på de goda resultaten för Världshandelsorganisationens system ser jag för närvarande inget behov av den typ av formell bilateral mekanism för lösning av handelstvister som ni föreslår i ert betänkande, men jag vill inte helt förkasta idén.
Ni kan vara säkra på att vi kommer att uttömma alla våra informationskanaler med Förenta staterna och försöka med allt som står i vår makt för att undgå att slå in på den dyra och tidskrävande vägen till Genève, överallt där detta går att undvika.
Låt mig sammanfattningsvis säga att den transatlantiska förbindelsen är en förbindelse som allt för ofta helt enkelt tas för given.
Särskilt i dessa dagar behöver vi förnyat engagemang för att få den att fungera bättre.
Jag är tacksam för ert betänkande, som ännu en gång har belyst detta behov vid en mycket läglig tidpunkt.
