# ID: svediakorp-gov468514
# author: Benita Ferrero-Waldner, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,061
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Fru talman!
Låt mig inleda med min syn på förbindelsen mellan EU och Förenta staterna ur perspektivet yttre förbindelser.
Kommissionsledamot Peter Mandelson kommer sedan att komplettera beskrivningen med ekonomiska och handelsmässiga förbindelser.
Jag tänker därför inrikta mig mer på Elmar Broks betänkande.
Som det klargörs i detta utmärkta betänkande har ramen för förbindelserna mellan EU och Förenta staterna förändrats oerhört under det senaste året.
Efter president George Bushs besök i Bryssel vid toppmötet 2005 har de spänningar som vi upplevde under 2003 och 2004 förbytts i en ny anda av konstruktivt engagemang.
Efter toppmötet 2005 hade vi åtta förklaringar om en lång rad frågor som blev vägledande för vårt samarbete.
Förklaringen om främjandet av demokrati visar hur långt vårt samarbete när det gäller utrikespolitik har nått.
Även om det finns skiljaktigheter då och då – som vi just har sett och som rådsordföranden just har nämnt – tar vi nya tag och är mer aktiva i vårt tillvägagångssätt i stället för att vi släcker bränder.
Vår verksamhet att sprida demokratiska principer, respekt för mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen – som Elmar Brok betonar i sitt resolutionsförslag – kan inte sträcka sig längre än så här.
Om inte det berörda landet är fullständigt delaktigt kan inte demokratin upprätthållas.
Trots detta gör våra samordnade åtgärder en skillnad när engagemanget finns, i Ukraina till exempel – som redan har nämnts – där vi stödde reformprocessen; i Vitryssland, där vår gemensamma hållning mot reformbristen sände ett tydligt budskap till regimen; och i Mellanösterns fredsprocess, där samordning är nödvändig och där det fungerar mycket bra.
Jag har personligen varit mycket delaktig när det gäller att samordna vår ståndpunkt med Förenta staterna.
I resolutionsförslaget nämns behovet av bättre samordningsstöd.
Det gläder mig i synnerhet att kvartetten tog upp EU: s förslag om en tillfällig internationell mekanism för att kanalisera stöd till det palestinska folkets grundläggande hälsomässiga och sociala behov.
Vi arbetar efter den principen, och jag hoppas att vi kommer att vara färdiga i slutet av månaden.
Låt mig nämna fyra frågor som vi har betonat i resolutionen, innan jag ger ordet till Peter Mandelson.
Den första gäller energi.
Både EU och Förenta staterna brottas med rekordhöga oljepriser och ett ökat beroende när det gäller utländsk tillgång på fossila bränslen.
Enligt rådande trender kommer Europeiska unionen att behöva importera 70 procent av sin energi 2030 jämfört med dagens 50 procent.
Förenta staterna står inför ett liknade problem.
Vi måste därför inta en holistisk linje för att tackla detta problem, och samtidigt engagera våra största partner.
Vid toppmötet mellan EU och Förenta staterna nästa månad avser vi att upprätta ett strategiskt energisamarbete, och ta upp den tryggade energiförsörjningen – inbegripet spridning av tillförselvägarna, förstärkning av marknadsreglerna, skydd av infrastruktur, främjande av alternativa energikällor och slutligen energiförsörjningen.
Lösningen är att öka förutsägbarheten genom att skapa de rätta marknadsvillkoren och rättsliga ramarna i både tillverknings- och transitländer.
Detta är det budskap som vi för med oss till toppmötet mellan EU och Förenta staterna, men också till G8-toppmötet och andra internationella partner.
Den andra frågan gäller visering.
En av kommissionens främsta prioriteringar är att lösa frågan med Förenta staternas icke-reciproka tillämpning av viseringskrav.
Tyvärr är det osannolikt att vi kommer att nå en snar lösning, men vi kommer att fortsätta driva på för en förbättring, och vi kommer att ta upp detta ännu en gång med president Bush vid toppmötet.
Frågan belystes förra gången, och vi hoppades att saker skulle utvecklas snabbare.
I juli 2006 kommer vi att lägga fram en andra rapport om viseringsreciprocitet, i vilken vi kanske undersöker möjligheten att vidta särskilda åtgärder i brist på framsteg.
Den tredje frågan som jag vill ta itu med är Kina.
Som Elmar Brok så riktigt påpekar i sin resolution behöver vi samordna vår strategi för tredjeländer, särskilt Kina, på ett effektivt sätt.
Vi är inne på samma linje: att hjälpa Kina att gå mot demokrati samt att integreras fullständigt i världsekonomin och på världsmarknaden.
För två år sedan vidtog vi åtgärder för att samordna oss själva bättre genom att inleda dialogen mellan EU och Förenta staterna om Östasien.
Detta har visat sig vara ett mycket användbart forum för att diskutera förbindelser med Kina.
Låt mig övergå till det transatlantiska partnerskapsavtalet.
Jag vet att Elmar Broks utskott känner mycket starkt för detta, och jag stöder fullständigt förhoppningen att se de transatlantiska förbindelserna gå från en klarhet till en annan.
Som ni känner till har jag alltid varit öppen för att utforska för- och nackdelarna med en kontraktsenlig förbindelse med Förenta staterna.
Det är verkligen märkligt att vi inte har mer formella förbindelser med vår viktigaste partner.
Som rådsordföranden redan har sagt gäller frågan huruvida ett formellt avtal verkligen skulle tillföra något mervärde till våra förbindelser i dagsläget.
Det viktigaste är att EU och Förenta staterna samarbetar för vår gemensamma strategi.
För att göra detta behöver vi i synnerhet politisk vilja, men vi måste också ha förståelse för varandra.
Jag anser exempelvis inte att ett fördrag skulle ha hjälpt oss att överbrygga de olikheter som höll fast våra förbindelser 2003 och 2004, som var av politisk natur.
För närvarande finns det ingen politisk lockelse när det gäller ett sådant avtal varken inom Förenta staternas regering eller bland medlemsstaterna.
Men detta kanske förändras i framtiden.
Om attityder skulle förändras eller det skulle bli tydligt att ett institutionellt hinder står i vägen för närmare samarbete när allt kommer omkring, då skulle det kanske vara rätt tid att gå vidare.
Låt mig avsluta med en kommentar om den viktiga roll som parlamentet spelar i transatlantiska förbindelser.
Som ni känner till har jag alltid varit en entusiastisk anhängare av interparlamentariska utbyten.
Jag är övertygad om att dessa förbindelser gynnas oerhört av banden mellan Europaparlamentet och den amerikanska kongressen.
Jag uppmuntrar er verkligen att fortsätta knyta dessa band.
Jag tackar er för det som redan har gjorts när det gäller lagstiftarnas dialog, och det som kan göras före toppmötet.
