# ID: svediakorp-gov468481
# author: Bernard Poignant (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 330
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Charles De Gaulle sa att man borde, och jag citerar, ” åka till det komplicerade Österlandet med enkla idéer ”.
Jag föreslår att ni tillämpar detta recept på konstitutionen.
Jag är fransman, och jag utgår ifrån en förutsättning som förmodligen är uppenbar: det franska folket kommer inte att rösta igen om samma text.
Låt oss börja därifrån.
Låt oss till och med gå till slutet av ratificeringarna.
Så vill jag personligen ha det.
Det är nationernas rättighet och ledarnas uppgift.
Det kommer förmodligen att leda till några fler avslag, men vi kommer att slutföra det.
Det innebär att det kommer att behövas någonting nytt vad som än händer – jag säger ” någonting ” för att undvika ord som kan väcka irritation.
Därför slutför vi detta med så många ratificeringsförfaranden som det finns länder, dvs. inte 25 utan 27 med Rumänien och Bulgarien, som vi alltid glömmer bort för att deras anslutning är så gott som ratificerad eftersom den innefattas i fördraget.
Vi omfattar därför alla länder, men allt detta skulle kunna börja om från början i oändlighet.
I detta avseende instämmer jag med er: vi måste skrota enhälligheten.
Vi måste riva hindren, och för att göra det måste vi skriva om förklaring 30 på ett annorlunda sätt.
Om exempelvis 22 av 27 länder säger ” ja ” och 5 säger ” nej ” när tiden är inne måste på detta sätt de 5 som säger ” nej ” endera acceptera majoritetsprincipen eller stå över.
Annars kommer vi att gå runt i cirklar, från senareläggning till senareläggning och från eftertanke till eftertanke.
Vad som än händer kommer det inte att vara samma text, och det kommer att behövas ett nytt ratificeringsförfarande, annars slår jag vad om att vi kommer att hamna i samma situation år efter år.
