# ID: svediakorp-gov468463
# author: Sylvia-Yvonne Kaufmann (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 466
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det är verkligen berömligt, herr Verhofstadt, att ni genom ert senaste dokument och ert tal här i kammaren i dag har bidragit till att få ett slut på denna olyckliga period för eftertanke, för – som många av mina kolleger i Europaparlamentet med rätta har sagt – är det verkligen dags för en sista fortsatt diskussion om hur EU ska gå vidare.
Jag delar personligen er vision om ett federalt Europas förenta stater.
I egenskap av medlem av konventet som utarbetat EU: s stadga om de grundläggande rättigheterna och dessutom av konstitutionskonventet gick vidden av i vilken grad denna idé verkligen bara är tomma attityder upp för mig först under motsvarande debatter.
Åsikterna om hur långt man ska ta den europeiska integrationen skiljer sig i hög grad, inte bara mellan medlemsstaterna utan även mellan politiska strömningar, faktiskt till och med inom de politiska grupperna, inklusive min egen.
Mot bakgrund av allt detta hade jag vid konstitutionskonventets början inte kunnat föreställa mig vilka stora bataljer det skulle kunna föras beträffande en fördjupad integration och hur mycket mer det skulle kunna gå att uppnå i fråga om demokrati, medborgares rättigheter och förstärkande av ett samhälle grundat på social välfärd.
Konstitutionen innebär ett stort framsteg för Europa, och den speglar samtidigt den politiska enighet som uppnåtts.
En medlem i mitt eget parti talade alldeles nyligen föraktfullt om den som förlegat, motbjudande struntprat, men så är verkligen inte fallet.
Vi bör varken riskera de framsteg som gjorts eller den enighet som uppnåtts.
Det är, herr Verhofstadt, anledningen till att jag inte instämmer i er idé om staterna i euroområdet eller Nicolas Sarkozys alternativa koncept för vad han kallar pionjärgruppen.
Enligt min uppfattning är båda dessa modeller orealistiska, eftersom titeln ” pionjär i Europa ” uppenbart gick förlorad för två grundarstater under förra året.
Det faktum att kommissionens ordförande, José Manuel Barroso, ännu inte har förstått tidens tecken blir uppenbart av hans dagordning, som är påstått medborgarvänlig men som, enligt min uppfattning, inte utgör något annat än en återgång till Nicefördraget.
Jag är övertygad om att det bara är som ett socialt Europa som vår kontinent kan utrustas för framtiden, och i detta avseende delar jag Jean-Claude Junckers åsikt.
När dr Juncker mottog staden Aachens internationella Charlemagne-pris, en utmärkelse som jag vill gratulera honom till, påpekade han med rätta att Europa kommer att stupa om det inte under de närmaste åren lyckas bli ett socialt Europa, exempelvis genom ett grundläggande minimum för arbetstagares rättigheter som gäller över hela Europa.
Det är beklagligt att ni har talat så lite om detta.
