# ID: svediakorp-gov468458
# author: Guy Verhofstadt, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 974
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Var så säker, jag tvingas möta Frank Vanheckes skaror i mitt eget parlament också.
Jag noterar att det i själva verket är liten skillnad mellan det som han säger här och det som han säger i Belgien.
För honom är EU bara kyrktornet och inget annat.
Det är därför som han inte tolererar några ytterligare överväganden när det gäller EU, för han är bara intresserad av det som sker i inom en fem mils radie runt honom.
Jag för min del har en annan syn på EU.
Jag anser att EU har ett öde, och att det måste följa sitt öde.
Framför allt anser jag att EU: s historia går i en viss riktning, och att detta är något som vi aldrig får glömma bort.
Det är i själva verket historien som lär oss vad vi borde göra, även om våra synpunkter ibland går mycket långt isär.
Det finns de som menar att saker rör sig för fort eller för sakta, eller att andra begrepp borde utvecklas.
En sak förblir dock tydlig, och det är historien.
Historien lär oss att när vi var splittrade och inåtvända befann sig EU i kris, ett krig utkämpades, inbördeskrig utkämpades ständigt.
Jag ska därför fråga dem som nu hävdar att de inte vill utvidga EU, till att omfatta Balkan till exempel: varför ska dessa länder förnekas stabilitet?
Om de verkligen inte ansluter sig till Europeiska unionen vet vi mycket väl att denna del av världen återigen kommer att hamna i klorna på våld och krig inom de närmaste två eller tre åren.
Naturligtvis måste de berörda länderna uppfylla alla villkor.
Men de som i dag på förhand hävdar att dessa länder och dessa befolkningar inte kan ansluta sig, att det finns gränser, talar i själva verket om för dem att de inte vill att de ska åtnjuta det som vi inom Europeiska unionen nu har åtnjutit i 50 år: fred, stabilitet och välstånd.
Detta är något som vi inte kan godta.
Detta är den själviskhet som uttrycktes alldeles nyss, och vi får inte ge efter för den nu.
Detta är den aktuella utmaningen, inte frågan om Turkiet.
Stämmer det inte att den enda anledningen till att Turkiet utnyttjas här är för att ha en förevändning för att uttrycka egoism?
Turkiet har ingen betydelse för dem.
Oavsett om Turkiet ansluter sig eller inte är det enda som spelar någon roll att de kan visa att det skulle vara bättre om vi alla var självförsörjande i slutändan.
Det är om detta som de sista talen som vi hörde egentligen handlade om, inbegripet Nigel Farages anförande, i vilket han för ett ögonblick sedan sa alla möjliga saker.
Jag kan tala om för er, herr Farage
Jag kan tala om för er att jag säger i rådet som här i parlamentet.
Detta är absolut nödvändigt, eftersom man inte kan säga en sak i Europeiska rådet och sedan det motsatta i London eller någon annan stad inom EU.
Jag försöker att ge exakt samma budskap till både rådet och parlamentet.
Herr talman!
Det viktigaste är verkligen att vi under rådets möte den 15 och 16 juni, som kommer att bli ett mycket viktigt rådsmöte, tillsammans måste försöka besluta hur vi ska fortsätta detta förfarande.
Jag upprepar att jag inte har något emot perioden av eftertanke.
Jag kommer trots detta att be att hänsyn tas till förklaring 30 som utgör bilaga till konstitutionen, vilken antogs av konventet, av Europeiska rådet och av de länder inom Europeiska unionen som ratificerade fördraget.
Detta innebär inte på något vis att vi fortsätter utan hänsyn till vad majoriteten av det franska eller det nederländska folket anser.
Det är av denna anledning som jag föreslår en andra strategi för er, jämsides med fortgången av ratificeringsförfarandet.
Det stämmer verkligen att vi måste uppfylla medborgarnas förväntningar och reagera på deras farhågor.
Vi kan göra detta genom att säga till dem, ” Var så goda, vi har en konstitution ”.
Att helt enkelt vakna upp en morgon och höra att de har en konstitution kommer inte att lugna dem.
Det fungerar inte så.
Det är först och främst vi som behöver konstitutionen för att göra framsteg när det gäller ett visst antal saker.
Vi behöver också konkret politik och det som, enligt min mening, saknas allra mest inom Europeiska unionen, socioekonomisk styrning.
Varför förstår ni inte att en monetär union utan en gemensam socioekonomisk politik och strategi är fullständigt befängd!?
Detta kanske redan är slutsatsen av rådets möte den 15 och 16 juni, vilket jag hoppas.
Vi skulle ha tagit ett steg framåt och inte bara för oss själva eller för institutionerna.
Herr Poettering!
Jag borde kanske erkänna mig skyldig.
I början, i anslutning till Laekenförklaringen, använde vi kanske ordet ” konstitution ” alltför hastigt för den tidpunkten.
Faktum kvarstår att vi nu måste erkänna att vi behöver en tvådelad strategi.
Vi har konstitutionen, som vi kanske ska omförhandla för att uppnå enighet.
Det finns också en trovärdig socioekonomisk politik som ni, rådet och parlamentet, har genomfört utan dröjsmål, eftersom det är detta som folk vill ha.
I den finns svaret på globaliseringen.
EU är inte källan till globalisering.
Nej, det är rätt svar på globaliseringen, och det är detta budskap som vi inte har utvecklat ordentligt än och fört ut till EU: s nationer.
