# ID: svediakorp-gov468456
# author: Frank Vanhecke (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 523
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Den belgiska premiärministern Guy Verhofstadts närvaro här och det tal som han framförde som en del av denna debatt illustrerar faktiskt perfekt allt som i grunden går fel inom Europeiska unionen, för det verkliga problemet inom EU och med Guy Verhofstadt är i själva verket att de så kallade statsmännen inte längre visar prov på de mest grundläggande demokratiska reflexerna; de är inte längre beredda att lyssna på människor och väljare, utan de är i stället övertygade om att de, i sina elfenbenstorn, vet bäst.
Vi fick faktiskt ett annat lysande exempel på detta för bara några minuter sedan.
Guy Verhofstadt uppmanar nu sina europeiska kolleger att ignorera de förödande resultaten från omröstningarna i Frankrike och Nederländerna, och fortsätta agera som om inget är fel.
Även om Guy Verhofstadt är angelägen om att bli uppfattad som mästaren på allmänhetens deltagande i omröstningar, har han inte vågat organisera den utlovade folkomröstningen i sitt eget land.
Guy Verhofstadt kan faktiskt inte organisera allmänhetens deltagande förrän han är säker på han har rätt, och det inte finns någon risk att förlora.
Detta demokratiska underskott inom EU blir mest uppenbart i fallet med Turkiet, som hotar att paralysera hela det europeiska systemet.
EU har inte gått på grund till följd av den uttalade, verkliga och välgrundade misstron hos väljarna i Nederländerna och Frankrike, utan snarare på grund av de orsaker som bär upp det.
EU sitter fast eftersom ansedda europeiska statsmän vägrar att fastställa Europeiska unionens territorium, och vägrar att begränsa den möjliga anslutningen av nya kandidatländer till länder som kulturellt, geografiskt och historiskt tillhör Europa, vilket naturligtvis inte inbegriper Turkiet.
Premiärminister Verhofstadt är faktiskt själv en av de rättframma mästarna för denna turkiska anslutning och säger nej till alla folkomröstningar eller demokratiska underlag i detta ämne.
För en månad sedan sa den andre vise mannen från sitt elfenbenstorn, José Manuel Barroso, kommissionens ordförande, att han inte såg någon anledning till varför en debatt om de europeiska gränserna skulle hållas, på grundval av att en sådan debatt inte skulle kunna leda någonvart.
Av en händelse är det motsatsen som är sanningen.
Först när de europeiska medborgarna är försäkrade om att EU har gränser, först då kommer de att veta att deras EU är begränsat till länder som har en gemensam grund, något som är avgörande för dem.
Först när de europeiska medborgarna upptäcker att deras statsmän ännu en gång är beredda att lyssna till dem och beredda att respektera resultatet från demokratiska folkomröstningar, först då, och inte innan, kan den europeiska återhämtningen inledas.
Jag skulle vilja upprepa att i det avseendet var det bra och symboliskt att det var ingen mindre än Guy Verhofstadt, mannen som i sitt eget land bara företräder 15 procent av väljarna, att det var han som skulle komma hit och företräda de framstående, pedantiska eurokraterna som aldrig är beredda att lyssna; denna roll var skriven för honom.
