# ID: svediakorp-gov468451
# author: Francis Wurtz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 744
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag skulle, om jag fick, vilja göra en inledande kommentar, eftersom vi i dag inviger en rad debatter i ny stil.
Jag anser att det är omöjligt att på tre eller fyra minuter svara seriöst på ett auktoritativt anförande som varar i trekvart och är så djupgående.
Enligt min mening måste förfarandet ses över.
Jag har en hel del att säga om vissa av de idéer som Guy Verhofstadt lade fram.
Om idén om att betrakta unionens kris som i första hand en metodfråga till exempel, som inte är federal nog i hans ögon, genom att välja att förbise innehållet i de ekonomiska och sociala beslut som har fattats.
Detta är en analys som jag anser vara opassande och som min grupp inte stöder.
Eller för den delen om idén att införa, i form av en social och ekonomisk styrning, högsta sociala nivåer tillsammans med de miniminivåer som redan finns.
Jag förstår inte riktigt hans resonemang, som verkar röra sig åt fel håll, i alla fall för mig.
Jag har en hel del att säga om Guy Verhofstadts vädjan om ett militärt EU också, och att detta militära EU grundligt ska integreras genom Nato, en vädjan som vi inte ansluter oss till.
Jag har inte möjlighet att utveckla dessa olika punkter nu, eftersom jag skulle vilja ta upp en annan fråga som jag anser att Guy Verhofstadt slätade över.
Det rör det som enligt min mening är det största problemet i dag: jag syftar på orsakerna till den allt större klyftan mellan européerna och unionen.
Resultaten från kommissionens samråd avslöjar dock en del värdefulla uppgifter för oss när det gäller orsaken till detta missnöje, och jag skulle vilja nämna tre exempel.
För det första ser 47 procent av de personer som deltog i detta samråd globalisering som ett hot mot deras arbete.
I oktober 2003 ansåg 56 procent att globaliseringen var en bra möjlighet; i dag anser 20 procent färre av dem samma sak.
Ändå var inte EU mer federalt i oktober 2003 än vad det är i dag.
Här är ett annat resultat: vad anser de intervjuade personerna om den roll som Europeiska unionen spelade på omkring femton områden som sträcker sig från miljöskydd, kampen mot terrorism till socialpolitik, med skydd av sociala rättigheter, som dyker upp först i slutet av förteckningen?
De gav dessa områden ett betyg på 4,7 av 10.
Detta har inget att göra med om unionen är mer eller mindre federal.
När det gäller EU: s förmåga att bekämpa arbetslöshet, som förpassades till botten av listan, var betyget 3,8 av 10.
Denna siffra, skulle jag vilja påpeka, är genomsnittet för de 25 medlemsstaterna.
Hur skulle ni bedöma utbildningsresultatet för en elev som fick betyget 3,8 av 10 i ett kärnämne?
Detta är hur folk upplever EU: s nuvarande förmåga att hantera de problem som hör samman med globaliseringen.
Jag anser att detta är det största problemet.
Vi kan inte kringgå det på ett klyftigt sätt.
Vad är slutligen, enligt flertalet av de intervjuade européerna – och jag citerar – ” nyckelelementet för Europas framtid ”?
Det populäraste svaret: att uppnå likvärdig levnadsstandard inom hela unionen.
Det är åsikten hos 51 procent av de intervjuade i 25 länder och hos så många som 74 procent i de nya medlemsstaterna.
Våra nya medborgare har naturligtvis ingen önskan om att deras länder ska utgöra ett slags lågkostnads- eller lågpriseuropa, som näringslivet hoppas på.
För att sammanfatta uppfattas globalisering som ett hot mot den sociala modellen, och den inre marknaden ses inte som en lösning på detta grundläggande problem.
Dessa bekymmer kommer inte att lindras av projektet med en transatlantisk marknad utan hinder, som står på dagordningen för nästa toppmöte mellan Europeiska unionen och Förenta staterna.
Att återigen förbigå denna del av debatten kommer inte att hjälpa oss att bryta dödläget, enligt min mening.
Det är bara genom att godta verkliga förändringar, inte bara institutionella, utan också sådana som hör samman med ekonomiska, sociala och politiska åtgärder, som vi kommer att få möjlighet att blåsa liv i den europeiska drömmen igen.
