# ID: svediakorp-gov468449
# author: Graham Watson, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-31
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 729
# sentences: 28
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman!
Det är svårt att på bara fyra minuter svara på ett sådant konststycke när det gäller EU: s framtid.
Min grupp välkomnar att Guy Verhofstadt närvarar här, både som premiärminister och som en av de stora arkitekter som konstruerade den europeiska reformen.
Herr premiärminister!
Som ni erkände i Laekenförklaringen 2001 har Europeiska unionen talat mer med sig själv än med sina medborgare.
Ändå har det, fem år efter ert ordförandeskap, inte förekommit några nämnvärda framsteg när det gäller uppgiften att åter förena EU med medborgarna.
Så sent som i går visade faktiskt en undersökning att 82 procent – mer än fyra femtedelar – av våra medborgare anser att regeringen på EU-nivå misslyckas med att kommunicera med dem.
Trots den årslånga perioden av eftertanke – och åtta månader in i kommissionens mycket skrytsamma planer – har inte mycket sänts ut från Berlaymonts fästningar.
I samma undersökning kanske det emellertid finns en smula hopp, för även om EU kanske inte är lysande när det gäller att meddela sig om vad det sysslar med visar undersökningen att våra medborgare fortfarande förlitar sig på att EU: s institutioner ska göra det.
De flesta av dem förlitar sig faktiskt mer på EU: s institutioner än på sina nationella regeringar.
Det här är alltså EU: s mandat från folket: ett mandat att tillhandahålla de reformer som behövs för att möta utmaningar som tryggad energiförsörjning, invandring, klimatförändring och organiserad brottslighet, som enskilda medlemsstater kämpar för att ta itu med enligt den rådande strukturen.
Herr Verhofstadt!
Mer samordning av ekonomisk politik, som ni rekommenderade, skulle säkerligen hjälpa, liksom en bättre försvarssamordning.
José Manuel Barroso har påpekat behovet av konkreta framsteg för att förstärka våra förbindelser med medborgarna och ena dem för vår sak.
Men detta ” projektens EU ” kan inte påbörjas förrän medlemsstaternas regeringar förklarar för folket vad de gör i Bryssel tillsammans, och varför, och till dess att vi har gett unionen de medel och de rättsliga befogenheter som krävs för att driva igenom initiativ som den gemensamma energipolitiken, som står inför en motig kamp mot blockerande krafter i rådet, liksom exempelvis många andra initiativ på området rättsliga och inrikes frågor, där bristen på omröstning med kvalificerad majoritet så ofta leder till ett dödläge.
Käbbel om övergångsklausulen i fördraget kommer inte att vara till någon större nytta, och förändringen är hur som helst beroende av samma enhällighet som hittills har lett till overksamhet.
Herr premiärminister!
Som ni sa är det konstitutionen – såväl i praktisk som i ideologisk mening – som är det bästa sättet för att de institutionella byggstenarna som ska föra EU framåt kommer på plats.
Det går mycket bra för Martin Schulz att rasa mot det, men det var hans socialdemokrater i Frankrike som bidrog till att ta död på konstitutionen i den folkomröstningen.
Vi måste göra vår period av eftertanke till en period av analys, då vi skapar förslag om hur vi ska gå vidare.
Den interparlamentariska konferensen om Europas framtid denna månad gav utvecklingen en skjuts framåt.
Dagens sammanträde är den logiska förlängningen, och låt oss föra fler debatter med nationella ledare.
På Europadagen blev Estland den femtonde staten att ratificera konstitutionen, och Finland kommer snart att göra samma sak.
Enligt min mening verkar fördraget långt ifrån dött, och med det politiska modet hos ledare som Guy Verhofstadt, Angela Merkel och Romano Prodi – ledare som är engagerade i EU – ser EU: s framtid verkligen ljusare ut.
Som premiärministern just talade om för oss har vi mycket arbete framför oss.
EU: s befolkning stöder oss dock i vår uppgift, eftersom de erkänner att de stora problem som vi står inför, globaliseringens stora utmaningar – befolkningstillväxt och invandring, klimatförändring, internationellt organiserad brottslighet – inte kan hanteras av nationalstater som byggts upp enligt 1700-talets modell med militära industrimakter, hur mycket vissa av våra nationella ledare än vill förneka det.
Problemen kräver att vi övervinner vår stamkänsla och vårt religiösa hat och att vi samarbetar för alla våra medborgares framtid på en planet som vi delar med andra.
