# ID: svediakorp-gov468336
# author: Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 217
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Naturkatastrofer som översvämningar eller torka drabbar ofta områden i fler än en medlemsstat.
Därför vore gemensamma åtgärder nödvändigt för EU, antingen för att förhindra katastrofer eller lindra följderna av dem.
Solidaritetsfonden bör därför få en vidare omfattning än den har för närvarande.
Det skulle möjliggöra snabbare åtgärder i krissituationer på grund av naturkatastrofer och sådana katastrofer som orsakats av industriolyckor, tekniska katastrofer eller terroristangrepp.
Vidare är det även nödvändigt att utforma en EU-strategi för att hantera omfattningen av naturkatastrofer, förutom lämpliga gemenskapsåtgärder för att förhindra dem, t.ex. skräddarsydda strukturfondsutgifter för att förhindra katastrofer och ökad samordning med andra gemenskapsinstrument.
När vi väl har tryggat den nödvändiga flexibiliteten i fråga om distribution av tillgängliga resurser från olika fonder, kan vi öka deras effektivitet i händelse av en katastrof.
Dessutom måste både enskilda medlemsstater och EU-institutionerna fokusera särskilt på att göra de befintliga systemen för tidig varning mer effektiva, för att minimera följderna av katastroferna.
Inte ens den största tänkbara solidaritetsfond, för att inte tala om de nuvarande tillgängliga fondmedlen under de närmaste sju åren, skulle kunna täcka alla kostnader som EU: s medborgare varje år ådrar sig till följd av de skador som orsakas av oförutsedda katastrofer.
