# ID: svediakorp-gov468335
# author: Jan Březina (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 389
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Det stämmer att i en tid av klimatförändringar ökar risken för naturkatastrofer varje år.
EU bör naturligtvis ta itu med denna situation, men hur ska vi göra det?
Jag anser inte att rätta sättet vore att skapa en enda EU-policy för att bekämpa naturkatastrofer, som det föreslås i ett av de betänkanden vi har framför oss.
Jag delar inte åsikten att man så snart man upptäcker ett problem måste reglera det på unionsnivå.
Som förespråkare för ett konsekvent genomförande av subsidiaritetsprincipen håller jag på motsatsen, nämligen att ändringar av lagstiftningen på unionsnivå endast bör genomföras om medlemsstaterna inte själva kan lösa ett befintligt problem effektivt.
Naturkatastrofer kan inte betraktas som homogena företeelser med enkla strategier och en enda rättslig ram.
Den rätta vägen framåt är snarare att diversifiera.
Översvämningar är något helt annat än till exempel bränder eller torka.
Utformningen av en EU-strategi bör begränsas till de typer av naturkatastrofer där gemensamma åtgärder på unionsnivå skulle innebära ett mervärde.
I annat fall skulle en gemensam strategi och ett direktiv vara meningslöst och innebära överdriven reglering, utan några positiva följder.
Jag anser att uppmaningen till kommissionen och rådet att lägga fram ett förslag om att harmonisera obligatoriska åtgärder som syftar till att bestraffa dem som startar bränder är ett lysande exempel på en kränkning av subsidiaritetsprincipen.
Eftersom bränder vanligen inte har någon europeisk dimension, bör medlemsstaterna själva vara ansvariga för att bestraffa mordbrännarna.
Å andra sidan välkomnar jag användningen av det föreslagna Galileosystemet för att förebygga och övervaka naturkatastrofer i hela EU, vilket är en viktig och positiv aspekt.
Beträffande solidaritetsfondsbestämmelserna välkomnar jag särskilt att ekonomiskt stöd blir mer tillgängligt i samband med naturkatastrofer, eftersom det i stället för de nuvarande 3 miljarderna euro eller 0,6 procent av BNP kommer att räcka med förluster på en miljard euro eller 0,5 procent av BNP.
Vidare kommer kommissionen, när förlusterna är lägre, att i enlighet med förslaget få bemyndigande att bedöma situationen.
Genom Solidaritetsfonden kommer man att kunna bidra till att alla skador återställs, vilket till exempel kan bidra till att förbättra bilden av EU bland medborgarna.
För detta tackar jag alla föredragande.
