# ID: svediakorp-gov468325
# author: Graham Booth (IND/DEM ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 224
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Solidaritetsfonden infördes efter de förödande översvämningarna sommaren 2002.
Nu görs ett försök att ta upp terrorattacker i förteckningen över potentiella naturkatastrofer som täcks av fonden.
Som vanligt finns det en baktanke med detta: det verkar som om katastrofhjälp ska politiseras.
När det gäller terrorattacker föreslår Rolf Berend i sitt betänkande att EU bör kunna använda fonden för att sända ut politiska signaler om solidaritet.
Även pandemier tas upp, förmodligen för att göra förslaget godtagbart för en allmänhet som oroar sig för t.ex. fågelinfluensan.
Allt detta ligger långt ifrån den ursprungliga avsikten med fonden.
Vem ska då bestämma vad som berättigar till stöd från fonden?
Till och med Rolf Berend säger att det är ofattbart att kommissionen kan göra en godtycklig politisk bedömning och därmed ifrågasätta behörigheten hos den institution som har lagt fram förslaget.
Än en gång ser vi EU: s förvirring och inkompetens i praktiken.
Samhällen som har drabbats av katastrofer – naturkatastrofer eller av människan orsakade katastrofer – har nationella regeringar som kan hoppa in och hjälpa till.
Ännu troligare är att allmänhetens ofattbara generositet kommer till undsättning vid extrema katastrofer såsom tsunamin.
Det sista de behöver är att den ständiga katastrofen – EU – dyker upp och gör saker och ting värre!
