# ID: svediakorp-gov468306
# author: Andris Piebalgs, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-18
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,188
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag skulle vilja tacka regionalutskottet, miljöutskottet och jordbruksutskottet och deras föredragande, Gerardo Galeote Quecedo, Rolf Berend, Luis Manuel Capoualas Santos och Edite Estrela för deras hårda och konstruktiva arbete.
Den senaste tidens utveckling tyder på att Europeiska unionen blivit allt känsligare för katastrofer, i synnerhet naturkatastrofer.
Förekomsten av extrema väderförhållanden och därmed förknippade naturkatastrofer ökar, eventuellt underblåsta av klimatförändringarnas effekter.
I år har översvämningar återigen drabbat Central- och Östeuropa, och fyra länder – Slovakien, Ungern, Rumänien och Bulgarien – har begärt hjälp genom gemenskapens räddningstjänstmekanism.
Det är med stolthet jag kan säga att EU: s solidaritet och generositet än en gång har lindrat det lidande som drabbat dessa länder.
I de fyra betänkandena pekas med rätta på sådana katastrofers kostnader för människor, miljö och ekonomi.
Kommissionen anser därför att Europaparlamentets initiativ att undersöka de olika aspekterna av detta med en gemensam insats av inte mindre än tre parlamentariska utskott är mycket välkommet.
Den gemensamt arrangerade utfrågningen tidigare i vår har onekligen utgjort ett värdefullt bidrag denna process.
I betänkandena övervägs med rätta en hel rad åtgärder som syftar till att förbättra riskförebyggande och krishantering.
Kommissionen instämmer i rekommendationerna om behovet av att anpassa åtgärderna inom förebyggande och hantering av naturkatastrofer liksom behovet av att samordna gemenskapsinstrumenten.
Betänkandena förstärker faktiskt kommissionens integrerade förhållningssätt till sin katastrofpolitik, som omfattar verktyg för förebyggande åtgärder, omedelbara åtgärder och mer långsiktiga, solidaritetsbaserade insatser.
Syftet med detta förhållningssätt är att öka EU: s kapacitet och effektivitet genom att förbereda sig för och hantera större katastrofer och samtidigt undvika dubbelarbete.
Några av förslagen i betänkandena har redan stötts genom kommissionens insatser.
Vi föreslår nu ännu konkretare handlingssätt.
Vår omarbetning av rådets beslut om gemenskapens räddningstjänstmekanism är det juridiska resultatet av en rad förslag som framförts i dessa betänkanden.
Dessa förslag är förenliga med snabbinsats- och beredskapsinstrumentet.
I sin rapport nyligen behandlar Michel Barnier även vissa framåtblickande förslag till katastrofhantering.
Kommissionen välkomnar även framstegen i förhandlingarna om förslaget till direktiv om bedömning och hantering av översvämningar och det positiva resultatet av omröstningen vid mötet i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor nyligen.
Kommissionen skulle även välkomna parlamentets starka stöd för ett direktiv som ger alla medborgare rätt till samma tillvägagångssätt och ambitionsnivå när det gäller skydd, prevention och beredskap mot översvämningsrisker oavsett var i gemenskapen de bor: i gränsområden eller nationella flodområden, eller i gemenskapens kustområden.
Inte nog med att översvämningarna ökar i takt med klimatförändringarna, torka har även blivit vanligare i Europa.
På en rad medlemsstaters begäran analyserar kommissionen frågorna om vattenbrist och torka.
Alternativen håller på att övervägas och vi räknar med att kommissionen kommer att lägga fram ett arbetsdokument inom kort.
Life +, det nya finansiella instrumentet för miljön, skulle kunna vara ett annat viktigt instrument för framtiden.
Syftet med instrumentet är bland annat att stödja medlemsstaternas insatser för att förebygga skogsbränder, framför allt genom att genomföra kunskapsbaserade åtgärder, såsom utbildning och informationskampanjer.
Kommissionen är även beredd att samfinansiera förebyggande åtgärder inom sammanhållnings- och landsbygdsutvecklingspolitiken.
Medlemsstaterna uppmanas att införa lämpliga åtgärder i sina program för den kommande perioden, där bland annat förebyggande åtgärder prioriteras.
Inom pelaren för landsbygdsutveckling kan medlemsstaterna även genomföra särskilda åtgärder för att återställa skogs- och jordbruksproduktionens potential.
Inom programmen för landsbygdsutveckling kan de även begära att en allvarlig naturkatastrof erkänns som force majeure för att kunna göra undantag från vissa villkor i miljöåtgärderna inom jordbruket.
Dessa möjligheter finns kvar i den nya programperioden 2007 – 2013.
Vi får dock inte glömma bort att naturkatastrofer inte är det enda hot som unionen står inför.
EU måste vara förberett för och effektivt kunna hantera utmaningar.
Större katastrofer som orsakats av människor, större hot mot folkhälsan och terrorhandlingar skulle kunna kräva lika stora gemensamma EU-åtgärder.
Det är ibland svårt för kommissionen att förklara varför EU skulle vara frånvarande under vissa omständigheter.
Bristen på ett konkret uttryck för unionens solidaritet har redan varit en källa till besvär för EU under en del traumatiska händelser de senaste åren.
Kommissionen är därför särskilt tacksam för det breda stöd som uttrycks i Rolf Berends betänkande för att utvidga EU: s solidaritetsfond till att även omfatta katastrofer som inte är naturkatastrofer och för att i enlighet därmed utöka de möjliga åtgärderna.
Solidaritetsfonden skapades 2002 och har generellt sett fungerat väl om man ser till de mål och villkor som anges i dess rättsliga grund.
Hjälpinsatser har beviljats i 21 fall, till 15 medlemsländer och kandidatländer.
De som kritiserar solidaritetsfonden för att vara ineffektiv och för långsam har en poäng.
Erfarenheterna sedan 2002 har dock även fått kommissionen att inse att den nuvarande fonden har en rad brister och att den nuvarande förordningen behöver ändras.
Vi har därför föreslagit en ny solidaritetsfondsförordning.
I det nya förslaget, som bygger på den nuvarande solidaritetsfonden, införs en rad förändringar som syftar till att öka fondens omfattning, göra den mer öppen och införa en rad operativa förbättringar, i synnerhet möjligheten att göra förhandsbetalningar för att minska fondens handläggningstid och göra den mer effektiv.
Kommissionen anser dock att fonden måste fortsätta att vara begränsad till insatser vid allmänna nödlägen.
Försäkrade eller privata skador, inklusive jordbruksskador, bör inte ersättas.
Principen om att förorenaren ska betala och allmän ansvarighet måste fortsätta att gälla.
Precis som den nuvarande fonden bygger det nya förslaget på subsidiaritetsprincipen.
EU bör endast ingripa då en stat inte längre anses kunna hantera en katastrof på egen hand.
Följaktligen bör EU-insatserna ha en relativt hög tröskel.
I dag fastställs denna tröskel uttryckt i värdet av direkta skador, som måste överstiga 3 miljarder euro, eller 0,6 procent av BNI.
Med det nya förslaget har kommissionen därför försökt göra kriterierna för bidrag ur solidaritetsfonden öppnare och enklare.
Detta skulle hjälpa de nationella myndigheterna att få en klarare uppfattning om när de kan räkna med att få stöd från fonden för att återhämta sig från en katastrof.
Förutom den ökade räckvidden är ett viktigt inslag i förslaget därför en ny definition av kriterierna för att få bidrag ur fonden.
De operativt komplicerade regionala kriterierna skulle ersättas med enbart kvantitativa kriterier.
Som kompensation för de förlorade regionala kriterierna skulle den kvantitativa tröskeln ändras till 1 miljard euro eller 0,5 procent av BNI, beroende på vilket som är lägst.
Detta skulle göra besluten om Europeiska unionens solidaritetsfond mer förutsägbara, vilket skulle minska medlemsstaternas arbetsbörda med att förbereda ansökningar om stöd som har liten eller ingen chans till bifall.
Endast i helt oväntade och sällsynta fall, när de fysiska skadorna är begränsade, t.ex. vid terrorattacker eller större folkhälsokatastrofer, skulle bidrag ur den nya fonden kunna medges genom ett politiskt beslut av kommissionen, bekräftat av Europaparlamentet och rådet.
