# ID: svediakorp-gov468281
# author: László Surján (PPE-DE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 243
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Idag har den nya budgetramen precis färdigställts, och vi konfronteras redan med dess brister.
Kommissionen kunde inte lösa en omöjlig ekvation, och med denna ram kommer EU inte att kunna nå något genombrott inom områdena för konkurrenskraft, forskning och innovation, områden som rådet och kommissionen själva faktiskt har pekat ut som prioriterade.
Kommissionens årliga politiska strategi främjar inte någon ekonomisk reform med kapacitet att möta utmaningarna.
Det verkar som om man bortser från den konkurrens världen och Europa utsätts för från de växande asiatiska ekonomierna.
Om medlemsstaterna agerar gemensamt kanske de kan möta dessa globala utmaningar, men om de agerar var och en för sig kommer de tveklöst att stå som förlorare i den kommande utvecklingen.
Budgeten för 2007 kommer att vålla besvikelse, eftersom den borde vara strategisk, men i själva verket kläms inom sina snäva begränsningar.
Allt tyder på att det främst är de nya medlemsstaterna som blir nöjda med budgeten.
Den treåriga väntetiden är över och de kommer äntligen att dela på utvecklingsresurserna i samma utsträckning som övriga länder.
De kan nu inleda en kraftfull utveckling om de växer ifrån sina barnsjukdomar och inte fastnar i den nuvarande resursanvändningsnivån på 20-30 procent.
Till sist vill jag tacka James Elles, vår föredragande, för hans viktiga och välbetänkta arbete.
Jag hoppas att parlamentets ståndpunkt fortfarande kan påverka budgetens slutliga utformning.
