# ID: svediakorp-gov468272
# author: Nils Lundgren, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 495
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Ärade ledamöter!
Budgetutskottets betänkande ger en elegant överblick över sitt område, pekar på många för u-länderna viktiga frågor, talar om vikten av att hushålla med EU: s medel, och understryker vikten av att prioritera strängt.
Är det någon som är emot detta?
Nej.
Problemet med betänkandet är följande: Det tar inte ställning till på vilken nivå dessa viktiga frågor ska behandlas.
Är det på EU-nivå eller nationalstatsnivå?
Det tar inte ställning till hur regelsystemet ska ändras för att driva fram denna bättre hushållning och det tar inte ställning till vad som ska avskaffas eller krympas för att annat ska kunna prioriteras.
Låt mig ge några förslag.
En mycket stor del av det som föreslås för att stimulera tillväxt för att klara globaliseringens krav på anpassning osv. är sådant som medlemsstaterna klarar bäst själva i ädel tävlan med varandra om att finna goda lösningar.
Dit hör nästan hela Lissabonagendan, småföretagspolitiken och forskningsverksamheten.
Det är svårt att hitta några skäl för att reglera dessa frågor på EU-nivå.
Det som är viktiga uppgifter på EU-nivå är t.ex. att få ordning på hanteringen av utsläppsrätter för koldioxid.
Där har EU tagit ledningen i världen och det vore katastrofalt om detta system, som Ryssland och Japan ska gå in i om ett par år, raseras under tiden.
Handeln med utsläppsrätter måste nu struktureras om.
Ett viktigt steg kan vara att medlemsländernas regeringar får sälja utsläppsrätter på auktion till företagen.
Därtill måste utsläppsrätterna utvidgas till att omfatta större delar av ekonomin och allt flera länder.
Detta är en central uppgift av global karaktär för Europeiska unionen.
Vi talar ideligen om subsidiaritetsprincipen, men när det blir allvar så försvinner den.
I betänkandet är nästan alla problem något för EU att ta sig an.
Regelsystem som måste ändras är bl.a. de som gäller jordbrukspolitiken.
Där måste vi driva utvecklingen i riktning mot en åternationalisering av kostnaderna för att så småningom få politiska möjligheter att genomföra en liberalisering av hela systemet.
Slutligen måste vi konkret diskutera vad som ska avskaffas eller minskas när annat ska prioriteras.
Vi måste på allvar börja analysera och diskutera vilka som ska avskaffas av EU-institutionerna.
Vi bör t.ex. lägga ner Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.
Detta är två institutioner som har överlevt sig själva.
Vi måste äntligen komma dithän att vi gör Bryssel till Europaparlamentets hemort och låter den byggnad vi nu befinner oss i bli hemvist för t.ex. ett EU-universitet.
Detta skulle vara extremt fördelaktigt för parlamentet, men också för Strasbourg som stad.
Det skulle innebära att stadens tjänstenäringar – hotell, restauranger, taxi, osv. – skulle få en jämn belastning över tiden och året i stället för att drabbas av överbelastning några få dagar per månad och dras med undersysselsättning däremellan.
