# ID: svediakorp-gov468254
# author: Nils Lundgren, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 267
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Detta är några korta synpunkter.
Den inre marknaden är den viktigaste källan till välstånd som EU ger oss.
För den inre marknaden är det utan tvivel också viktigt att knyta samman gas- och elnät, även i sydöstra Europa.
Det minskar, som vi har hört av många talare här, risken för att störningar i en produktionsenhet slår ut stora delar.
Det blir en stabilitet.
Det är alldeles utmärkt att vi också kan räkna med att få tillsynsmyndigheter av internationellt slag.
Kanske lär sig också folk i regionen att samarbeta så att det minskar riskerna för våldsamma konflikter av det slag som vi har sett tidigare.
Så långt utmärkt.
Sedan kommer giftpillret.
Plötsligt står det här att om man har en gemensam marknad så leder det naturligtvis också till en gemensam utrikespolitik.
Det gör det inte alls, men man kan missbruka det på det sättet.
Det som vi ser här är just ett missbruk i Jean Monnets berömda tradition.
I stället för att öppet diskutera för- och nackdelar med en gemensam utrikespolitik så smygs den in i ett helt annat sammanhang.
Det är en mycket vanlig teknik.
Vi vet i själva verket att Europas folk inte vill ha mera överstatlighet.
Detta avslöjas så fort folkviljan släpps fram i folkomröstningar istället för att kanaliseras via det politiska etablissemanget.
Jag hävdar att skrivningen om en gemensam utrikespolitik bör tas bort.
Vi ska inte driva fram en sådan med hjälp av lösningar på energiproblem i sydöstra Europa.
