# ID: svediakorp-gov468167
# author: Margrietus van den Berg (PSE ). – (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 451
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det är ett och ett halvt år sedan kommissionen lade fram nya förslag för finansieringen av utrikespolitiska instrument, däribland utvecklingssamarbete, i ett försök till förenkling och rationalisering, och det är något som jag är helt för.
Det sätt på vilket kommissionen ville uppnå detta skulle dock innebära att parlamentet, trots att det nu – tack vare 16 förordningar – har medbeslutanderätt, snart bara skulle ha en rådgivande roll på området för utvecklingssamarbete.
Det parlamentet vill ha är rätten att vara med och bestämma om hur politiken byggs ut när det gäller ämnen och geografi och i fördelningen av medel mellan prioriteringarna.
Kommissionen vill även – och det är en annan fråga i detta instrument – bunta ihop ekonomiskt samarbete med länder som inte ingår i utvecklingssamarbetet med hjälp av en dubbel rättslig grund.
Det är något som fortfarande inte kan godtas av parlamentet.
Trots att vi känner att vi nu, i brist på nya förslag från kommissionen, har slösat bort 18 månader, är allt inte förlorat.
Utskottet för utveckling är redo att inrätta en arbetsgrupp, på grundval av Mitchellbetänkandet, och vi är beredda att kavla upp ärmarna, dock på ett villkor – nämligen att kommissionen lägger fram sina förslag inom de närmaste veckorna.
För det första vill vi ha ett rationaliserat instrument, som bara är avsett för utvecklingsbistånd, med bara artikel 179 som grund, och som därför är begränsat till officiella utvecklingsutgifter.
För det andra vill vi se separata förslag för program som arrangeras efter ämne och geografi.
Vi är beredda att begränsa antalet förordningar.
Vi vill ha rätt till medbeslutande om huvuddragen i politiken.
För det tredje vill vi ha budgetprioriteringar antingen på grundval av en flerårig budgetram eller genom att en mycket låg procentuell andel inkluderas i de geografiska och tematiska förslagen.
Vad vi föreslår är att 50 procent av alla EU: s utgifter för officiellt utvecklingsbistånd ska läggas på millenniemålen och i dessa sammanhang bör de nuvarande utgiftsnivåerna för grundutbildning och grundläggande sjukvård fördubblas.
Nu är det upp till kommissionen att bestämma om de vill åstadkomma något eller vara osams med oss, för om de vill vara osams kommer vi att lägga hinder i vägen för dess förenklings- och rationaliseringsinitiativ och återgå till dessa 16 instrument och all icke fungerande mikromanagement som de medför.
Jag vill uppmana rådet och kommissionen att godta vårt erbjudande, så att fattigdomen kan minskas på ett trovärdigt och effektivt sätt.
Jag vill tacka det österrikiska ordförandeskapet för det engagemang som det hittills har visat i detta avseende.
