# ID: svediakorp-gov468162
# author: Frithjof Schmidt, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2006-05-17
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 290
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det finns verkligen en enighet i detta parlament om behovet av reformer av instrumenten för utvecklingssamarbete, och det måste ske utan dröjsmål.
Inom detta område finns redan 16 olika förordningar, med olika prioriteringar och olika tidsperioder.
Det befintliga förfarandet är komplext, obegripligt och oklart.
Kommissionens förslag är dock en modell för hur detta tillstånd inte ska hanteras.
Förenkling och effektivitet är inte detsamma som att upphäva parlamentets medbeslutanderätt, den systematiska utsuddningen av gränserna mellan utvecklingssamarbete och ekonomisk utrikespolitik i våra mellanhavanden med industriländer, eller en obskyr rättslig grund för användningen av medel som är öronmärkta för utvecklingspolitiken.
Det som jag har hört från er i dag, fru kommissionsledamot, är – för att uttrycka saken försiktigt – motstridiga uttalanden om dessa tre kärnfrågor.
Kanske kan vi se det som en anledning att hoppas att kommissionen kan vakna till liv, vilket, med tanke på att tiden håller på att ta slut, är precis vad den måste göra.
Många förordningar kommer att upphöra i slutet av året, och om vi inte kan enas kommer vår rättsliga ställning att bli besvärlig.
Vi vill att parlamentet ska rösta nu, så att det inte kan bli några spekulationer om att det var parlamentet som fördröjde avtalet.
Det är på denna grund som vi måste förhandla.
Rådets österrikiska ordförandeskap har cirkulerat några goda idéer om hur en kompromiss kan se ut, och nu måste kommissionen verkligen överge sin taktik att sitta vid sidolinjen när dessa punkter diskuteras och möta oss på halva vägen och förhandla fram en kompromiss där förenkling och parlamentets fulla medbeslutanderätt inte betraktas som motsatser.
